Jag börjar tro att Håkan Lindström inte riktigt vet vad ofrivillig barnlöshet är, särskilt efter den här artikeln. Alla som kan något om frågan känner till den psykologiska biten av ofrivillig barnlöshet, men Håkan framstår som han inte ens hört talas om de aspekterna.
Han verkar inte veta om att ofrivillig barnlöshet är en livskris. Inte en rad i hela hans bisarra vårdprogram rör konsekvenserna för de som inte får vård. Inte en rad beskriver psykologiskt stöd. Inte en rad nämner hur olika perspektiv samverkar för att skapa psykisk ohälsa. Inte en sekunds tankeverksamhet verkar gå till att han skeppar ofrivilligt barnlösa vidare till psykiatrin.
I enkätstudien som jag och Barnlängtan genomförde visade vi att var 10:e ofrivilligt barnlös upplever en avsaknad av vilja att leva varje vecka eller oftare. Bland de som inte hade råd med vård var det var 5:e som upplevde en avsaknad av vilja att leva. Det är siffror som är hemska i sig.
Men det är inte heller gratis för samhället med människor som inte vill leva. Det kostar massor i form av psykiatriresurser och sjukskrivningar. Det kostar också i form av arbetslöshet – för den som inte vill leva har sällan engagemang för sin karriär. Så en sparad krona på fertilitetsvården kan mycket väl bli betydligt fler förlorade kronor i psykiatri och sjukskrivning.
Sen flyttar unga par från Norrland. Unga personer som krävs för att regionens ekonomi i framtiden. Det är ett välkänt problem, men ett problem som Håkan inte adresserar med en tanke när han för fram sina ekonomiska irr-argument. Det tar inte många månader för ett par att betala den fertilitetsvård de behövt. 10-15% av alla par har någon gång svårigheter att uppnå en graviditet och alla dessa får starka incitament för att flytta för att få vård.
Slutligen häpnar jag åter igen över hans brist på professionalitet. Hade han varit saklig hade han beskrivit de långsiktiga konsekvenserna för de som hans vårdprogram utesluter. Att inte ge behandling har en konsekvens, men det faktumet utelämnas helt. En processledare ska inte driva personliga, politiska agendor för hur han anser att samhället ska utformas. Det är politikernas roll. Processledaren ska bistå med bra underlag – som är sakliga och inte kraftigt vinklade.
Inte utan min åsikt 