Vill du vara med i min bloggroll?

Jag har precis lagt till en bloggroll, men jag ser lång väg att jag glömt en förfärlig massa bloggar. Vill du vara med?

 

Annonser

Aborterna som samtidigt både är rätt och fel

Som de flesta som vet vem jag är redan vet så är jag en väldigt engagerad förespråkare för fri abort som mänsklig rättighet.För tidiga aborter ser jag det som en självklarhet att kvinnor bestämmer själva över sina kroppar och att embryot inte är en person. Där ser jag ingen avvägning mellan olika personers rättigheter – det finns bara en person och det är kvinnan vars kropp det handlar om. Ett embryo är ingen person och kan därför inte ha ett egenintresse.

För aborter efter vecka 18 är det etiskt svårare. De senaste aborterna sker i gränslandet där fostret gradvis övergår i att vara en levande människa, med ett skyddsvärde och rättigheter i sig. En abort i vecka 20+5 sker en dryg vecka innan att barn kan överleva utanför livmodern.

Efter vecka 18 krävs beslut från Socialstyrelsens rättsliga råd för att tillåta en abort enligt svensk lag. En abort får inte genomföras om ett foster kan betraktas som att ha en möjlighet att leva utanför livmodern, vilket idag är i vecka 22+0. Med en veckas marginal blir det 21+0, vilket blir den praktiska gränsen. Utifrån den lagstiftning vi har idag kommer de senaste aborterna antagligen förbjudas inom inte alltför lång framtid, när läkarvetenskapen nått så långt att det går att rädda barn tidigare.

Aborter när man kommit in i gränslandet är mer komplicerade etiskt och jag tycker att vi har en mycket väl avvägd lagstiftning, som just erkänner att det finns en gråzon där ett foster övergår från att vara en del av kvinnans kropp till att bli en person i sig.  Därigenom krävs en etisk avvägning av de olika intressen som finns för att göra aborter i gränslandet där ett foster gradvis börjar få ett skyddsvärde i sin egen rätt.

För mig är det en självklarhet att par själva ska få välja att genomföra en sen abort på ett foster som är allvarligt skadat. Om medicinska framsteg görs så att det går att rädda foster långt tidigare kan jag även vara öppen för en förändrad lagstiftning, där aborter är tillåtna så länge det är innan den gräns där foster kan förväntas ha ett medvetande.

Kvinnan/paret agerar i mitt tycke i stort sett alltid på ett sätt som jag ser som moraliskt rätt, oavsett om de väljer att inte gå igenom en graviditet med ett svårt skadat barn eller om de väljer att göra det. Eftersom sjukvården är utformad som den är så har kvinnan/paret oftast mycket små möjligheter att agera på ett annat sätt och göra andra val. De har inte möjlighet att vidta åtgärder som minskar risken för behovet av en sen abort, utan behöver acceptera situationen som den är.

Däremot har landstingens politiker och vården en möjlighet att påverka andelen sena aborter. Genom att erbjuda PGD till alla par med genetiska sjukdomar som vill säkerställa att fostret blir friskt kan vissa sena aborter undvikas. Genom hur mödravården och fosterdiagnostiken utformas går det även att förkorta tiden till diagnos, så att en eventuell abort går att genomföra innan den går in i den gråzon där särskilda beslut krävs. Ur ett etiskt perspektiv är det överlägset bästa att i så hög grad som möjligt låta kvinnan besluta, samtidigt som så få sena aborter som möjligt genomförs. På det sättet undviks en situation där det uppstår en intressekonflikt mellan kvinnan och ett foster som nästan är ett barn.

Det här är däremot bara ett resonemang som rör intressekonflikten mellan kvinnan och eventuella intressen hos fostret. Till det kommer att en abort på ett önskat barn är ett stort trauma. Tidiga aborter behöver inte vara traumatiska, men sena och ofrivilliga aborter är för det mesta fruktansvärda för den som drabbas. Att tvinga kvinnor/par genom sena aborter helt i onödan är snudd på tortyr och är på så sätt helt oförsvarligt.

Samtidigt som kvinnan/paret nästan alltid agerar moraliskt rätt enligt mig tycker jag att landstingen kan agera moraliskt förkastligt. Att navigera genom det där och att få orden att säga det jag menar är svårt.

Att skriva debattartiklar

Det svåraste jag vet med att skriva debattartiklar är perioden mellan att jag skickat dem och att jag får svar från redaktionen om de tar in den eller inte. Det är en så tydlig bedömningssituation där såväl jag som det jag presterar betygssätts och blir godkänt eller underkänt.

Just nu har jag två artiklar som väntar på bedömning. Dubbel ångest liksom.

 

Sveriges första landsting med regelverk mot fertilitetsbehandlingar för ensamstående…

Alltså… Hur är man funtad om man är så besatt av att folk inte ska få fertilitetsbehandlingar att man försöker införa ett regelverk som förbjuder landstingsfinansierade inseminationer för ensamstående innan det ens är beslutat att en lagändring kommer? För Norrlandstingens regionsförbunds förslag till förändrat regelverk innehåller just skrivningar kring att eventuella inseminationer av ensamstående ska självfinansieras på samma sätt som för lesbiska. Gissa vem som hittade på det?