En öppen dörr…

Idag mötte jag SSRMs ordförande Matts Wikland. Det var ett oerhört intressant möte och vi var överens i det mesta.

En fråga som gjorde mig glad är att han ska ta med sig frågan kring läkares bemötande av patienter som ska utomlands. Han blev väldigt förvånad över att läkare skickar hem ÄD-patienter under 43 med kommentarer om ”utanför lagens ramar”.

Annonser

Irriterande felskrivning

Upptäckte just att jag gjort ett misstag i versionshanteringen och skickat fel version av text till ETC.

I artikeln står det:
”Många organisationer, däribland Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), har drivit att det stora problemet är att lesbiska och ensamstående inte blir behandlade på samma sätt som heterosexuella par.”

Det jag skrev och trodde jag skickat var:
”Många organisationer, däribland Riksförbundet för sexuell upplysning (RFSU), har drivit att det stora problemet är att lesbiska och ensamstående inte blir behandlade på samma sätt som ofrivilligt barnlösa heterosexuella par.”

Irriterande klantighet från min sida.

Ofrivilligt barnlösas dag

Jag missade visst att skriva om att det är ofrivilligt barnlösas dag idag, för nu slutade dagen att vara för tre minuter sedan.

Jag vet inte riktigt om jag är nöjd eller missnöjd. Pressmeddelandet jag och Wilda Matilda skrev gick ut och snappades upp av några medier. Många återanvände det på sina bloggar. Men ingen av debattartiklarna jag skrev kom in. Tyvärr tror jag att det var delvis självförvållat och att det berodde på att jag var för sent ute, så antagligen blir det åtminstone något som kommer ut nu i veckan.

I fredags fick jag in en artikel i ETC. Lite osäker på om min poäng kom fram, eller om min väldigt provocerande inledning dränkte den. Det jag tycker är i alla fall att varken lesbiska, ensamstående eller ofrivilligt barnlösa ska få omotiverade begränsningar av vården. Alla ska inte behandlas likadant, för det blir bara absurt att säga att friska lesbiska ska göra lika många inseminationer som infertila heterosexuella. Alla ska istället ges en bra chans. Ska man ha någon måttstock ska den inte vara de som är ofrivilligt barnlösa och har medicinska hinder, utan det ska vara de normalfertila heterosexuella man jämför med.

RFSU tar tydligen strid mot ofrivilligt barnlösa

Jag har tidigare skrivit om RFSUs attityd mot ofrivilligt barnlösa. Till följd av det har jag skickat in en motion om ofrivillig barnlöshet.

Häromveckan kom motionssvaren från förbundsstyrelsen och till min stora förvåning tar RFSUs förbundsstyrelse aktiv strid mot att ofrivilligt barnlösa ska få bra vård. Kongressen gick på förbundsstyrelsens linje.

Efter en stunds debatterande på bland annat intranätet för RFSU framkommer att förbundsstyrelsen inte anser att de som vill ha barn, men har medicinska hinder, ska klassas som ofrivilligt barnlösa om de har ett barn. Behöver man medicinsk hjälp för att få ett syskon är man alltså inte ofrivilligt barnlös enligt RFSUs förbundsstyrelse. Helt i strid med vad WHO, Sjukvårdsrådgivningen, Vårdguiden, alla Sveriges fertilitetsläkare, patientorganisationen och i stort sett alla andra säger.

Sen påstår de att landstingens nuvarande begränsningar av vården är i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Jag har lite svårt att veta hur jag ska tolka det. Så okunniga kan de inte vara att de tror att Norrlands-landstingens begränsning till ett enda försök är vetenskapligt – jag vet att det finns personer i förbundsstyrelsen som kan mer än så. Så det måste vara någon form av ovilja eller motstånd. Tyvärr har de hittills inte förklarat vad motståndet handlar om.

Slutligen är de starkt emot att ofrivilligt barnlösa ska få de antal behandlingar som är medicinskt motiverat för just den individen. Tyvärr förstår jag inte argumentationen kring varför, men jag tror att det handlar om att det vore orättvist att ha samma regler för vem som ska få vård i den landstingsfinansierade vården som man har inom vården man betalar privat. Detta eftersom en patient med dåliga ägg skulle kunna få höra att det inte är meningsfullt att behandla mer än två-tre gånger, samtidigt som en annan patient med bättre äggkvalitet kan få 5-6 behandlingar när det är medicinskt motiverat.

Slutligen uttalade förbundsstyrelsen en stark skepsis mot sjukdomsklassningen av ofrivillig barnlöshet. Sjukdomsklassningen är hela grunden för att behandlingarna ska vara en del av landstingens vårdutbud och något patientorganisationen och professionen kämpat hårt för. Om man ifrågasätter den ifrågasätter man hela grunden för att IVF överhuvudtaget finns i sjukvården.

I praktiken innebär det här att RFSU kommer fortsätta driva en linje för att både lesbiska och heterosexuella par ska kunna behöva betala 100 000-tals kronor för att få barn.  De avslog också yrkandet om embryodonation, vilket är enda chansen att bli gravida för par som saknar både ägg och spermier eller ensamstående utan egna ägg. Däremot bifölls både yrkanden om att dels belysa frågan mer och dels göra samlevnadspolitik, inklusive frågor kring ofrivillig barnlöshet, till fokusfråga.

Det här innebär att RFSU framöver kommer lägga mer krut på att ignorera embryodonation, vara emot syskonbehandlingar i landstingen och för godtyckliga vårdbegränsningar. De kommer fortsätta presentera politiska krav som är helt frikopplade från vad ofrivilligt barnlösa behöver och dessutom överrösta patientorganisationen, eftersom man har nära oändligt mycket mer resurser. Är man ofrivilligt barnlös eller lesbisk med barnlängtan bör man därigenom absolut inte vara medlem i RFSU.

Bristningar vid förlossningen

För några år sedan var det en del debatt om att kvinnor får bristningar i underlivet i onödan, för att barnmorskorna har dåliga rutiner. Siffrorna från 2009 ser ut som i tabellen nedan. Föder man i Uppsala är risken 2.8% och i Stockholm var den 4.6%. Det är en rätt stor skillnad och så mycket tror jag inte förstföderskor i Uppsala och Stockholm skiljer sig åt.

     U. Bristning III & IV vid vaginal förlossning, andel (%) Jämtlands läns landsting 3.07
Landstinget Blekinge 4.63
Landstinget Dalarna 3.24
Landstinget Gävleborg 2.65
Landstinget Kronoberg 4.00
Landstinget Sörmland 4.51
Landstinget Västernorrland 4.19
Landstinget Västmanland 2.68
Landstinget i Jönköpings län 2.79
Landstinget i Kalmar län 3.80
Landstinget i Uppsala län 2.82
Landstinget i Värmland 2.94
Landstinget i Östergötland 4.11
Norrbottens läns landsting 3.03
Region Gotland 4.33
Region Halland 3.02
Region Skåne 4.08
Stockholms läns landsting 4.64
Västerbottens läns landsting 4.08
Västra Götalandsregionen 3.20
Örebro läns landsting 3.32