Ansiktsdyslexi

Jag är våldsamt dålig på att känna igen personer. Det är riktigt pinsamt. För att göra det hela värre är det relativt många som känner igen mig, varav många gör det från olika tillfällen då jag föreläst, varit i TV eller tidningen. Det är alltså personer som jag inte har en chans att känna igen.

Det är alltid lika klurigt. Å ena sidan har jag faktiskt inte träffat majoriteten av personerna som vagt tycker sig känna igen mig från någonstans. Å andra sidan är det våldsamt drygt att svara någon som jag faktiskt pratat med någon gång att personen nog känner igen mig från en tidning, bara för att jag missade att känna igen personen. Särskilt som jag egentligen inte är känd på något sätt.

Min nuvarande strategi är att le, låtsas känna igen personen och förtvivlat stressa min hjärna för att komma på vem det är om det inte är helt uppenbart varför personen tror sig känna igen mig. Det är nog ungefär rätt strategi, utöver att jag borde låta bli att bli så stressad tror jag.

Annonser

Den okända abortfrågan

Det finns ett hål i den svenska abortlagstiftningen som är stort, påtagligt för många kvinnor men fullständigt okänt. Det handlar om rätten att få välja abort på ett av fostren om man blir gravid med tvillingar eller fler.

Fosterreduktion kan genomföras från vecka 7 ungefär och går ut på att avbryta en eller flera av graviditeterna för att lämna ett eller två foster. När ingreppet sker tidigt finns ingen möjlighet att välja egenskaper eller liknande. Ingreppet är relativt säkert och innebär en kraftigt minskad risk för det/de kvarvarande fostren (en graviditet med fler än ett foster innebär risker för t.ex. missfall, för tidig födsel och andra komplikationer). En graviditet med bara ett foster innebär dessutom mycket mindre påfrestning för kvinnan.

Abortlagstiftningen gäller inte fosterreduktion, vilket förklaras så här från Statens Medicinetiska råd:

Man kan emellertid också hävda att abortlagen tillkom vid en tid då det som här kallas fosterreduktion inte förekom samt att traditionell abort och fosterreduktion är företeelser som i flera hänseenden är artskilda. Rätten till abort tar vidare bl.a. sikte på kvinnas rätt till kroppslig integritet; hon ska inte mot sin vilja tvingas bära och föda ett barn. Denna aspekt saknas vid fosterreduktion.

Även om SMER kommer till den enda rimliga slutsatsen, att fosterreduktion i framtiden borde regleras på samma sätt som abort, tycker jag att deras argumentation är helt fel. Det är en jätteskillnad mellan att bära ett eller fler barn. Tvilling/trillinggraviditeter innebär en mycket större påfrestning på kroppen. Fosterreduktion handlar därför i högsta grad om rätten till kroppslig integritet. Dessutom kommer kvinnan förväntas ta hand om barnen också och alla kvinnor som vill ha ett barn behöver absolut inte vara beredda att föda och ta hand om trillingar.

Kvinnor som blir gravida med tvillingar eller trillingar måste därför lyckas övertyga en läkare att det finns medicinska skäl att genomföra en abort på ett eller flera embryon, för att läkaren ska kunna göra ingreppet inom ramen för hälso- och sjukvårdslagen istället för abortlagen.

Det innebär att kvinnor som blir gravida med många foster i stort sett aldrig blir informerade om att fosterreduktion finns som alternativ. Det kan därför vara svårt att få göra ingreppet, även med starka skäl. I praktiken får dessa kvinnor därför oftast bara total abort som alternativ om de känner att de inte klarar mer än ett barn åt gången.

Därför är det viktigt att fosterreduktion inkluderas i abortlagen – för alla kvinnors rätt att bestämma själva.

Abortmotståndare sticker upp sin fula nuna

DN Debatt idag är en ganska dåligt skriven debattartikel som föreslår något slags tredelat system för aborter. I artikeln delas aborter in i de som samhället ska assistera med, de som måste betalas privat och de som är förbjudna.

Artikelförfattarna misslyckas fullständigt med att förklara varför 93% av alla aborter, de som sker innan vecka 12, är problematiska. Jag ser dem inte som ett problem på annat sätt än att det är ett medicinskt ingrepp som innebär en risk för kvinnan och en kostnad för samhället som ibland hade gått att undvika.

Embryot eller fostret har under den period där aborter genomförs i Sverige inget medvetande och är ännu ingen individ eller person som kan uppfatta någonting. Därigenom kan embryot inte tillskrivas ett skyddsvärde på samma sätt som en individ. För att vara filosofer agerade de märkligt okunnigt gentemot de hyllmeter litteratur som skrivits om hur man kan resonera kring när en människa kan sägas ha ett egenvärde och ett eget intresse. Att man kan tänka på kommande generationer, människor som man vet kommer att leva efter oss, i klimatdebatten gör inte per automatik att ett embryo får rättigheter. Eftersom grunden för hela systemet som artikeln beskriver bygger på att embryon har ett egenintresse tycker jag inte att artikeln håller logiskt.

De senare aborterna, de 7% som sker efter vecka 12, är oftast de som väcker mest debatt. Jag förstår det. Sena aborter är hemska. De innebär en förlossning och är ofta oerhört påfrestande och smärtsamma både fysiskt och psykiskt för kvinnan (däremot inte för fostret, eftersom fostret inte har ett medvetande). De är också väldigt ofta inte frivilliga.

Genom allt mitt engagemang för ofrivilligt barnlösa har jag hört dussintals, om inte hundratals, berättelser om kvinnor som gjort abort efter vecka 13-14. De som drabbas vill ofta allt annat än att avbryta graviditeten, är i chock och har inte sällan svårt att se hur de någonsin ska kunna vilja leva igen. Allt som går ut på att drabba dem ännu hårdare, ifrågasätta dem mitt i en av deras livs svåraste kriser, är bara vidrigt. Inte nog med att de ska vara förtvivlade över att det inte blir ett barn, de ska dessutom få processen tillkrånglad och utsättas för ”att samhället markerar sin ståndpunkt” (som om nu samhället inte redan gjort det…).

Och vad vinner man på något slags ansökningsförfarande och prövning av aborter, utöver att samma aborter sker men något senare och eventuellt även något osäkrare? När män ska uttala sig om kvinnors kroppar bör de sätta sig in i frågan ordentligt först, för att uttala sig utifrån vad man råkade resonera fram över några glas vin blir bara pinsamt hur många filosofiböcker man än har läst.