Frågor som rör hälsa är känsligt. Människor har rätt att hålla uppgifter som rör sjukdomar med mer privat och det gäller även barn. Överlag anser jag därför att man som förälder därför i normalfallet bör vara restriktiv med att skriva om sina barns sjukdomar på nätet.
Samtidigt kan en sådan sak vara svår – omvärlden behöver låta bli att ge det jordnötsallergiska barnet en jordnöt. Den som ofta har barn på sjukhus behöver emellanåt be om hjälp. Den med ett barn med särskilda behov kan behöva att alla i omgivningen vet vad behoven är. Ibland behöver man också emotionellt stöd i överdos.
Det här har varit en balansgång för oss att gå, där man måste väga de olika behoven mot varandra. Sitter man i en ambulans och det andra barnet ska hämtas på förskolan om två timmar tänker jag att det sjuka barnets behov av att ha föräldrarna med sig är betydligt större än barnets behov av att få hålla information om sjukdomen privat, vilket gör att det kan vara väldigt rimligt att be hela facebookbekantskapskretsen om hjälp om det är det man behöver göra för att hitta en barnvakt.
I det andra extremen ligger bilden på febrigt, sovande barn och bildtexten ”Idag är vi hemma och vabbar och äter glass”. Här finns det få eller inga tungt vägande skäl att dela.
När man skriver om ett barns sjukdomar finns det därför två vågskålar. I den ena skålen ligger barnets integritet och rätt att sin hälsa privat. I den andra skålen ligger exempelvis förälderns behov av emotionellt stöd eller praktisk hjälp. För att det ska bli rimligt att lägga upp det på Facebook eller liknande krävs att vågskålarna väger relativt jämt eller att det finns en övervikt för argument att skriva.
För oss, som behövt mobilisera människor vi knappt känner för att få ihop hämtningar av det friska syskonet, känns det som vi har fått det stöd vi behövde för att överleva genom att vara öppna på Facebook. Samtidigt har jag varit öppen med restriktioner – jag har låst ned det mesta till en fjärdedel av mina vänner. Den vägen har jag mer kontroll över vilka som läser och andra kan inte göra tanklösa delningar. Jag har också generellt sett undvikit att dela bilder på sjuka barn, utöver några undantag för bilder på när hon ser relativt pigg och glad ut efter att det varit riktigt jobbigt.
Jag hoppas jag kommer få medhåll om att det var en rimlig bedömning när hon blir större, men det är inget jag kan veta förrän då.
Just eftersom det mesta jag skriver är relativt övervägt (men tyvärr inte allt… jag är en människa som glömmer att starta hjärnan ibland) blir jag ganska ledsen av många forum på nätet, där läget är relativt mycket det motsatta. Föräldrar under riktiga namn spekulerar vitt och brett om sina barns (emellanåt av föräldrarna inbillade) sjukdomar, delar bilder på nakna barn med prickar inför fullkomliga främlingar och allt möjligt annat. Oftast är sådana grupper skapade av privatpersoner. Men i vissa fall, exempelvis Astma- och allergiförbundets facebookgrupp för föräldrar, är det stora föreningar som ligger bakom. Här behöver verkligen föräldrar till barn med sjukdomar lära sig att tänka till. Och intresseorganisationer för barn med kroniska sjukdomar behöver ha tydliga policies. Finns det en verklig och genomtänkt anledning att dela väldigt privat information om barnet med tusentals främlingar? Eller går det att lösa på något annat sätt?
Inte utan min åsikt 