Men Håkan Lindström har gjort det igen:
”Vi misstänker därför, att reglerna för barnlöshetsbehandling i allmänhet och för homosexuella i synnerhet varierar därför att många landsting inte genomfört systematiska prioriteringsprocesser. I så fall skulle reglerna troligen ligga närmare Norrlandstingens.”
Jag läser med stor förvirring den här artikeln från RFSU och RFSL, där de begär att Västernorrland ska behålla det nuvarande antalet IVF-försök. Hur fick de för sig att påstå att Västernorrland ger tre IVF?
Källan är i varje fall inte RFSUs Sverigebarometer eller Barnlängtans landstingsrapport. De kan inte ha lyssnat på Sveriges kommuner och landsting eller Vänsterpartiets landstingsgrupp. Det är inte heller landstingets egen information. Däremot stämmer resonemangen om de blandat ihop Västmanland med Västernorrland. Någon annan förklaring kommer jag inte på.
Det här är inte första gången RFSU får fakta om bakfoten. I samband med att RFSU släppte Sverigebarometern fick de t.ex. ut ett TT-meddelande om att 44-åriga kvinnor i Värmland får göra landstings-IVF. (Inget landsting tillåter kvinnor som fyllt 40 och ingen privatklinik tillåter kvinnor över 43…)
Uppdatering: RFSU insåg att de hade gjort ett misstag och därför skickade de in en begäran om rättning. Jag har pratat med ordförande Kristina Ljungros och jag tror på att det kommer funka bättre framöver.
Jag börjar tro att Håkan Lindström inte riktigt vet vad ofrivillig barnlöshet är, särskilt efter den här artikeln. Alla som kan något om frågan känner till den psykologiska biten av ofrivillig barnlöshet, men Håkan framstår som han inte ens hört talas om de aspekterna.
Han verkar inte veta om att ofrivillig barnlöshet är en livskris. Inte en rad i hela hans bisarra vårdprogram rör konsekvenserna för de som inte får vård. Inte en rad beskriver psykologiskt stöd. Inte en rad nämner hur olika perspektiv samverkar för att skapa psykisk ohälsa. Inte en sekunds tankeverksamhet verkar gå till att han skeppar ofrivilligt barnlösa vidare till psykiatrin.
I enkätstudien som jag och Barnlängtan genomförde visade vi att var 10:e ofrivilligt barnlös upplever en avsaknad av vilja att leva varje vecka eller oftare. Bland de som inte hade råd med vård var det var 5:e som upplevde en avsaknad av vilja att leva. Det är siffror som är hemska i sig.
Men det är inte heller gratis för samhället med människor som inte vill leva. Det kostar massor i form av psykiatriresurser och sjukskrivningar. Det kostar också i form av arbetslöshet – för den som inte vill leva har sällan engagemang för sin karriär. Så en sparad krona på fertilitetsvården kan mycket väl bli betydligt fler förlorade kronor i psykiatri och sjukskrivning.
Sen flyttar unga par från Norrland. Unga personer som krävs för att regionens ekonomi i framtiden. Det är ett välkänt problem, men ett problem som Håkan inte adresserar med en tanke när han för fram sina ekonomiska irr-argument. Det tar inte många månader för ett par att betala den fertilitetsvård de behövt. 10-15% av alla par har någon gång svårigheter att uppnå en graviditet och alla dessa får starka incitament för att flytta för att få vård.
Slutligen häpnar jag åter igen över hans brist på professionalitet. Hade han varit saklig hade han beskrivit de långsiktiga konsekvenserna för de som hans vårdprogram utesluter. Att inte ge behandling har en konsekvens, men det faktumet utelämnas helt. En processledare ska inte driva personliga, politiska agendor för hur han anser att samhället ska utformas. Det är politikernas roll. Processledaren ska bistå med bra underlag – som är sakliga och inte kraftigt vinklade.
Jag tror att vi märks lite i norr. I alla fall i mailboxarna. 😀
Idag insåg jag en ny, helsjuk grej med regelverket Håkan hittat på. Håkan vill införa en kontroll av att paret bland annat inte har en tung psykiatrisk sjukdom, begåvningshandikapp, svåra sjukdomar hos mannen och mycket annat vid IVF, vilket inte är lagligt. Eftersom det inte är lagligt att göra så finns det ingen tydlig väg att överklaga, för Socialstyrelsens rättsliga råd kan bara avgöra frågor där de har lagligt stöd för att vara överklagandeinstans.
”Tung psykiatrisk sjukdom” är ett begrepp som bekymrar mig. Jag tvivlar på att det finns en definition av begreppet och google ger två träffar. Med 3 års väntan på vård, som Håkan förordar, har en majoritet av de ofrivilligt barnlösa kvinnorna en depression eller ångestsjukdomar. Och en depression är ibland inte mycket mer än en tolkning ifrån att vara ”tung”.
I regelverket finns också en skrivning om att processledaren (dvs Håkan) ska få ändra regelverket själv och bara informera politikerna om ändringen.
I praktiken är det ofta Håkan (surprise!) som rent praktiskt avgör individärenden i norr. Så Håkan vill få hitta på regelverket och sen döma folk utifrån det regelverk han hittar på. Och lyckas han inte döma dem utifrån regelverket vill han alltså få ändra det on the fly. Sen ska de som blir utdömda som olämpliga inte kunna överklaga. Så vill Håkan kan han plocka bort ordet ”tung” och därigenom skära bort mer än hälften från vård.
Det här är ju så absurt att jag knappt fattar att det stämmer.
För övrigt är Håkan på plats 34 från slutet bland betygsatta gynekologer på Doktorsguiden. De har runt 1000 betygsatta gynekologer, så typ 960 är populärare.
Nu startar Barnlängtan ett upprop för att ge Norrlands ofrivilligt barnlösa god vård. Målet är att ta bort de Norrlandstingsunika vårdbegränsningarna för ofrivilligt barnlösa, ta bort självkostnadskrav för lesbiska, stoppa försämringsförslagen och få en ny processledare.
Läs min artikel om att Norrlandspolitiker tvingar fram sena aborter för par med genetiska sjukdomar:
De fyra Norrlandslandstingen har så bisarra regelverk på så många plan att det inte går att fixa med några småändringar. Hela regelverket behöver bytas ut och processen behöver förändras i grunden. Regelverket behöver ta sitt ursprung i etiska principer och utformas utifrån allas lika rätt och värde. Med nuvarande processledare fungerar detta bevisligen inte.
Mitt mål just nu är därför att synliggöra bristerna från så många perspektiv som möjligt, för att visa att det är mer än två enstaka regler som är problemet.
Alltså… Hur är man funtad om man är så besatt av att folk inte ska få fertilitetsbehandlingar att man försöker införa ett regelverk som förbjuder landstingsfinansierade inseminationer för ensamstående innan det ens är beslutat att en lagändring kommer? För Norrlandstingens regionsförbunds förslag till förändrat regelverk innehåller just skrivningar kring att eventuella inseminationer av ensamstående ska självfinansieras på samma sätt som för lesbiska. Gissa vem som hittade på det?
Det är Håkan Lindströms senaste förslag. Alla som gjort privat IVF ska exkluderas från den enda IVF-behandlingen landstinget erbjuder. Den mannen har problem med allt vad empati, professionalism och etik heter.
Idag har jag varit på RFSU Stockholms årsmöte och det gick utmärkt. Jag blev vald till kongressombud inför kongressen i maj och min motion till RFSU Stockholm gick igenom utan några som helst invändningar. Här är motionen för den som vill läsa:
I Stockholm är ofrivilligt barnlösa den största gruppen vårdsökande i åldersspannet 18-42 år och vart 8 par drabbas under något tillfälle. Totalt sett föds över 3 000 barn varje år efter IVF (in vitro fertilisering, provrörsbefuktning) och 200 barn föds efter spermie- eller äggdonation. I Stockholm finns politiskt beslutade regler om vem som får behandlas via IVF. För att få behandling får man inte ha ett gemensamt barn sedan tidigare och man måste vara under 40 år gammal. Om man får behandling får man maximalt 3 försök.
Varje försök ger ungefär 30% sannolikhet att lyckas. Så om man lyckas eller inte på sina tre försök är till stor del beroende på slumpen. I praktiken innebär det att var sjätte par antingen måste betala ytterligare försök själva eller leva utan barn – helt utan medicinsk orsak till att landstinget inte behandlar fler gånger.
Hur många försök som är motiverat borde avgöras av läkare istället för politiker. För de där fler försök är motiverade och har en chans att lyckas bör fler försök ges och för de där metoden inte fungerar bör man avbryta tidigare. Det måste vara en individuell bedömning som läkaren gör tillsammans med patienten.
På samma sätt måste den övre åldersgränsen vara beroende på hur god chans metoden har att lyckas. Som det är nu avgörs det på dagen – hinns det sista momentet med innan födelsedagen får man göra behandlingen. Fyller man år en dag för tidigt får man inte göra den. Så dramatiskt förändras inte chansen över en natt – istället bör kvinnans äggstocksreserv avgöra den övre åldersgränsen.
Ofrivilligt barnlösa hindras från att få mer än ett barn genom de regler som finns idag. Efter det första barnet måste man kunna betala behandlingen själv, privat. Annars får man inte fler barn. Många drömmer om syskon och får leva med en livslång sorg över att det inte blev så, trots att de hade kunnat få de antal barn de önskade om de bara hade fått vård.
IVF-behandlingar är exkluderade från vårdgarantin och kötiden är över ett år. I över 90% av fallen är ingen donation inblandad, vilket gör att den enda orsaken till kötiden är landstinget inte skjuter till resurser. Även om majoriteten av alla som behandlas är under 35 finns ändå en tidsaspekt av behandlingen, där långa kötider risker att leda till att kvinnor kommer till den gräns där fertiliteten börjar avta och chansen att lyckas minskar. Även när det här inte är ett problem med första barnet blir det för många ett problem om de önskar syskon.
Ekonomiska argument är de som oftast förs fram för att motivera vårdbegränsningen, trots att upprepade studier visar att det är lönsamt för samhället att behandla ofrivillig barnlöshet. Samhället får igen pengarna både i form av att nya individer genererar skatteintäkter, men också i form av minskade kostnader för sjukskrivningar och annan vård. 30% av kvinnorna har en depression eller ångestproblem vid första IVF-behandlingen och ju längre tid som går och desto fler försök som görs desto större blir den psykiska ohälsan. Av de par som 5 år efter behandlingen inte fått ett definitivt avslut eller fått barn är majoriteten fortfarande kvar i början av krisbearbetningen. Att inte behandla är därför väldigt dyrt – både i rena pengar och i mänskligt lidande.
Jag yrkar därför på att RFSU Stockholm ska driva följande linje gällande ofrivillig barnlöshet:
Norrlandstingens avtal med IVF-kliniken i Umeå ligger uppe på nätet. HelloMotti funderade på hur mycket vi privat-ivf:ande blir skinnade av klinikerna idag. IVF-klinken i Umeå skulle ta 42 000 av en privat patient för standard IVF plus ett frys, dvs 25 000 kronor mer än vad landstinget får betala. Det är inte inom gränserna för vad som är i närheten av etiskt försvarbart.
| Behandling av ofrivillig barnlöshet 2011 – IVF | ||
| Avtal mellan Västerbottens läns landsting och IVF-kliniken Stockholm Aktiebolag | ||
| avseende reproduktionsmedicinsk verksamhet / behandlingar. | ||
| Pris per behandling | ||
| Standard-IVF inklusive en frys | 17 056 | |
| Dito med distans monitorering | 14 496 | |
| Dito med distans stimulering | 12 792 | |
| IVF med ICSI inklusive en frys | 20 468 | |
| Dito med distans monitorering | 17 908 | |
| Dito med distans stimulering | 16 203 | |
| Enskild FET- enskild fertilitetsutredning | 5 117 | |
| PESA/TESE | 6 822 | |
| Avbruten IVF/ICI behandling innan äggplockning | 1 705 | |
| Avbruten IVF/ICI behandling efter äggplockning, innan transfer | 5 117 | |
| Totalfrys efter äggplockning | 13 645 | |
| FSH-stimulering | 2 727 | |
| AID (donatorinsemination i spontan cykel) | 4 434 | |
| AID (donatorinsemination med CC-stimulering) | 4 434 | |
| AID (donatorinsemination med FSH-stimulering) | 5 458 | |
| IVF med donatorsperma | 23 878 | |
| Äggdonation | 35 817 | |
| Ersättning till donator, t ex förlorad arbetsinkomst samt läkemedelskostnad | ||
| bekostas av landstinget. | ||
| Övriga reproduktionsmedicinska vårdtjänster: | ||
| Nedfrysning samt förvaring av obefruktade könsceller (ff a spermier) | 5 458 | |
| Enstaka läkarbesök inklusive ultraljud | 852 | |
| Enstaka besök hos kurator eller barnmorska/sjuksköterska | – | |
| Telefonrådgivning av läkare vilken journalföres | – | |
| HSSG-undersökning | 2 557 |
Inte utan min åsikt 