Miljöpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna bäst för ofrivilligt barnlösa

Jag har under sommaren både mailat och twittrat med samtliga partier om deras åsikter om IVF. Min tanke var att göra någon slags ranking, men det var inte helt lätt.

Tre partier är för att infertilitet ska behandlas som alla andra sjukdomar: Miljöpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna. Det är dock åsikten på riksplanet, på landstingsnivå agerar partierna annorlunda.

Miljöpartiet vill avskaffa det nuvarande regelverket för IVF och helt ersätta det med att läkarna ska ge den vård som är medicinskt motiverat. Vidare vill de möjliggöra embryodonation och insemination för ensamstående. Det miljöpartiet får som stort minus är att man är med i majoriteten i norra sjukvårdsregionen, där endast en IVF-behandling ges och även hormonbehandlingar regelstyrs.

Moderaterna är starkt emot de nuvarande orättvisorna mellan olika landsting. De vill införa en patienträttighetslag delvis för att komma åt den nuvarande situationen med IVF. De är för vårdgaranti och vårdval och har konsekvent ökat antalet behandlingar för ofrivilligt barnlösa i Stockholm. Minus till att de saknar tydligt ställningstagande kring insemination för ensamstående och embryodonation.

Socialdemokraterna var det parti som skrev en proposition om att behandling mot ofrivillig barnlöshet ska ingå i vården. Deras avsikt var att individuella bedömningar av behovet ska avgöra vem som ska behandlas och de står fortfarande bakom den åsikten. För att komma till rätta med att landstingen inte följer det fattade beslutet vill de göra Socialstyrelsens nationella riktlinjer bindande. Samtidigt är det Socialdemokraterna som är störst i norra sjukvårdsregionen och därför den största boven. Socialdemokraterna är för insemination för ensamstående. Embryodonation har jag inte fått något svar på.

Vänsterpartiet spretar åt många håll. Å ena sidan vill partiet att barn inte ska vara en klassfråga, men å andra sidan så är de för att det ska finnas ett förbud för läkare att behandla mer än ett visst antal gånger. De vill ha ett nationellt regelverk och anser att ett sådant regelverk bör föreskriva mer än en behandling. Vänsterpartiet ingår i majoriteten i norra sjukvårdsregionen. De har också agerat för att stoppa privat äggdonation i Stockholm. Vänsterpartiet bör fördjupa sina åsikter om ofrivillig barnlöshet och om de gör det och ser till att landstingen följer partilinjen kommer de antagligen landa på en bra plats.

Folkpartiet vill inte ha någon styrning av landstingen kring IVF, utan endast att reglerna ska harmoniseras frivilligt. Folkpartiet är också det enda partiet som försvarar att ha regler när de blir pressade, alla andra partier har uttryckt att de förstår problemet. Samtidigt har de politiker som Barbro Westerholm och Birgitta Ohlsson som båda har drivit vårdfrågor för ofrivilligt barnlösa under lång tid med hög trovärdighet. Ifall jag ska vara lite elak mot Folkpartiet så verkar partiets åsikt bero på könet på den politiker som talar. Viktiga frågor i praktiken handlar ofta om vårdval och vårdgaranti för IVF enligt Folkpartiet. Folkpartiet behöver på samma sätt som Vänsterpartiet arbeta vidare med frågan.

Centerpartiet verkar inte ha tänkt igenom frågan. Jag har mötts av intresse för att lära sig mer, men jag har inte fått några svar med substans på mina frågor.

Kristdemokraterna har ett medicin-etiskt handlingsprogram som ursprungligen var en översättning av amerikansk ja till livet-propaganda och som därför fördömde metoder som inte användes i Sverige (exempelvis fosterreduktion). Nu är de värsta felaktigheterna ändrade, men de vill fortfarande kraftigt begränsa möjligheterna till framgångsrik behandling, för att inte befrukta för många ägg. Detta eftersom de anser att det väcker etiska svårigheter med frysta embryon. I övrigt är de emot i princip alla former av donation, såväl för lesbiska, ensamstående som heterosexuella. Kristdemokraterna är därför det enda partiet som jag helt vill underkänna.