Facebookmammans försvarstal

Många experter avråder från att dela bilder på barn överhuvudtaget. Jag skriver ofta om hur föräldrar ska vara försiktiga med vad de skriver om sina barn, t.ex. här och här. Utifrån vad jag skriver kan det vara lätt att tro att jag är emot att föräldrar skriver om sina barn på nätet överhuvudtaget, men det är väldigt långt ifrån min verkliga åsikt (vilket den som följer mig på Facebook lätt kan se).

Jag vet hur jag känner mig när någon av mina vänner delar en hyfsat bra bild på mig med en text om att jag är personens ”fina vän” eller liknande. Jag känner inte att min integritet blir kränkt. Tvärt om, jag känner mig glad, stolt och omtyckt.

Jag vet också hur jag känner mig när någon lägger upp och taggar mig i en inte alls särskilt smickrande bild eller kläcker ur sig något plumpt. Då blir jag inte riktigt lika nöjd…

Precis så tror jag det är med barn. De kärleksfulla, smickrande bilderna som är tagna med respekt tror jag kommer tolkas som just det de är. Uttryck för stolthet och kärlek. Få barn kommer ta illa upp för att mamma och pappa är stolta och visar upp en lagom facebookanpassad och smickrande bild av barnen.

Avsaknaden av bilder är inte heller okomplicerad. Just eftersom facebookandet är ett sätt att visa kärlek på ett väldigt öppet sätt så är att inte posta bilder alls även ett ställningstagande med en baksida. Precis som man måste vara beredd på frågan varför man postade så mycket bilder på barnet behöver man vara beredd på den motsatta frågan – ett barn som frågar om avsaknaden av bilder beror på brist på kärlek eller stolthet.

Med det sagt så anser jag att det är oerhört viktigt att ge barnet så mycket självbestämmande som möjligt över vilka bilder som postas och vad som skrivs. Min fyraåring får vara med och titta på bilder vi postar på henne och hon har självklart rätt att säga nej till en bild eller begära att bilder tas bort i efterhand. Vi brukar tillsammans titta igenom bilderna som finns på henne ibland, så får hon själv välja vad hon tycker. Ibland använder hon rätten att ta bort. Ibland ber hon mig ta en bild och dela med mina vänner. Ofta ber hon mig läsa kommentarerna och förklara. På det sättet får vi tillsammans utforma hennes gränser, lära henne om nätvett och diskutera allt ifrån hur internet funkar till vilka jag känner. Det tror jag är en långt bättre väg än kategoriskt säga nej till alla bilder eller att posta drösvis med bilder utan eftertanke.

Annonser

11 thoughts on “Facebookmammans försvarstal”

  1. Jadu facebookmamman, undrar vilka det kommer att finnas flest av. Tonåringar/vuxna som gråter för att deras föräldrar ”inte visade dem kärlek” för att de inte fläkte ut dem i offentliga medier eller de som förbannar sina föräldrar pga alla bilder av dem som de inte själva har valt (för en fyraåring kan knappast avgöra vad hen kommer att tycka om bilden av sig som vuxen) och som flyter omkring på internet.

      1. Som förälder måste man ta många beslut angående sitt barn; namn, dop, vaccination mm. En del av dem kommer barnet förmodligen ifrågasätta det lämpliga i, men det ingår ju i föräldrarollen. Beslutet att lämna ut sitt barn med bilder och berättelser är något i mina ögon totalt onödigt eftersom det inte på något sätt gagnar barnet. Jag kan ju rimligen inte veta vad mitt barn som tonåring kommer att tycka om publicerade barnbilder/berättelser på och om henne. Därför har jag avstått från att göra det, varför försätta sig i en situation där man måste försvara sig inför en sårad tonåring bara pga sitt eget behov av bekräftelse (för det är väl det som det handlar om).

        Det jag reagerade mest på i det du skrev var ”ett barn som frågar om avsaknaden av bilder beror på brist på kärlek eller stolthet.” Självklart finns det bilder på mitt barn, fint inklistrade i fotoalbum. Hon har älskat att ta fram dem och visa för utvalda personer och jag lovar att hon aldrig känt sig oälskad för att de inte ligger ute på facebook eller i någon blogg. Nu är hon tillräckligt gammal för att själv använda facebook, blogg, twitter och instagram och jag märker att hon är mer restriktiv med att lägga ut alltför privata saker om man jämför med vad hennes vänner gör. Det är jag mycket stolt över.

        Men alla gör såklart som de vill, och får såklart ta konsekvenserna. Men påstå inte att barn som inte förekommer på facebook skulle känna sig oälskade. Då vet man inte mycket om hur man får ett barn att känna sig älskat.

      2. Det står inte att barn som inte blir omskrivna på facebook per automatik kommer känna sig oälskade. Att jag skulle tycka det är det du som läser in. Det jag däremot menar är att ett barn som ser andras föräldrar dela bilder med kärleksförklaringar kommer undra varför ens egen mamma eller pappa inte gör så. Därför bör man helst vara förebyggande som förälder och förklara sin ståndpunkt innan frågan dyker upp, så barnet slipper undra. Om barnet tycker tvärt emot ska man lyssna på det, precis som man ska lyssna på ett barn som inte vill förekomma alls.

        Det finns många skäl att dela bilder på Facebook. Att vilja dela glädje, hålla kontakt med vänner, stolthet över något man uppnått och att vilja minnas en händelse är vanliga orsaker.

    1. Och när det gäller en fyraåring så kan naturligtvis inte en fyraåring ta ansvar för innehållet, utan jag måste självklart moderera och se till att allt håller sig inom det som är rimligt att hon kommer tycka är okej som vuxen. Men inom ramarna för vad som är lämpligt kan hon absolut välja och ha självbestämmande.

      1. Det här ska inte urarta i ett långdraget käbblande men jag vill bara säga detta: Jag är helt säker på att ett barn som känner sig älskat i sin familj inte har något behov att läsa artificiella kärleksförklaringar på facebook och inte frågar efter det. Jag har sett till att krama mitt barn och säga att jag älskar henne varenda dag, bilder på henne finns i album som hon kan välja att visa eller inte visa för vem hon vill. Det som skrivs på facebook är inte till för barnet utan för en publik. Dessutom är den här typen av offentliga kärleksförklaringar inte något som alla föräldrar ägnar sig åt (även om det kanske är så i ditt umgänge) så jag tror inte att något barn får för sig att känna sig oälskat eller utanför av den anledningen,

        Mitt barn som nu är tonåring suckar över kompisars föräldrar som skriver om dem på facebook och även över kompisar som lämnar ut sig för mycket på sina bloggar. Har man en gång börjat lämna ut sig själv och sin familj är det lätt att man flyttar fram gränserna och inte märker när man går för långt. Detsamma kan gälla barnen som tror att det ska vara så här, att ens privatliv ska ligga ute för allmän beskådan.

        Men jag har förstått att för dig är det ett normalt beteende och kanske behöver ditt barn få läsa offentliga kärleksförklaringar och ta del av jublande kommentarer för att få bekräftelse. Här klarar vi oss fint ändå.

      2. Att vara oförskämd och hatisk är i mitt tycke sämre än att vara kärleksfull på nätet.

    2. Så känns det för oss som är uppvuxna utan internet Gun. För våra barn kommer det vara lika självklart att finnas på nätet som att finnas i telefonkatalogen. Dessutom är flödet av bilder på nätet ENORMT, det kommer inte finnas något intresse eller reell möjlighet från ondsinta kamrater att leta upp gamla bilder på mitt barn med mat i hela ansiktet.

  2. Ett oerhört klokt blogginlägg, Johanna! Som alltid. 🙂
    Sen måste självklart inte alla vara av samma åsikt, men det vore ju trevligt om man isf kunde välja att uttrycka sig lite mer diplomatiskt. Och utan översittarfasoner.
    Tonåringar har i alla tider suckat över sina föräldrar, för både det ena och det andra. Som t ex att föräldern gör nåt så fruktansvärt pinsamt som att ge tonåringen kramar och andra ömhetsbetygelser offentligt. Eller att föräldern beter sig ohyfsat mot andra i sin omgivning…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s