Jag tror de flesta sett bilden/filmerna på när Lena Adelsohn Liljeroth skär upp en skrikande tårta som är en extrem karikatyr av en afrikansk kvinna. Tårtan är gjord av Makode Linde, som är en afrosvenk konstnär som bygger mycket av sitt konstnärskap på att illustrera rasism, kolonialism och förtryck.
Jag tycker att Makode Lindes tårta är både motbjudande och bra. Den är en vidrig karikatyr som oerhört tydligt synliggör de metoder för att avmänskliga svarta som gjorde slaveriet möjligt. För att kunna motivera slaveri och förtryck krävs att man gör om den man förtrycker till något som är mindre än en människa. Samma mekanismer gör att en majoritet i Sverige idag reagerar långt mindre på när svarta barn svälter till döds än när vita gör det.
I den kontext som som konstverket utförs blir det briljant. I den vitaste av vita miljöer står en svensk kulturminister och fnissar och skär i en tårta som borde få alla normalt funtade människor illamående. Mer synlig än så kan inte rasismen bli. Människorna på bilderna borde känna avsmak. De borde visa att de tar illa upp. Men istället är just karikatyren av ”Den Andra”, den svarta ”halvmänniskan”, så självklar för de inblandade att de inte reagerar som de borde reagerat. Jag tror inte att någon tror att hon lika fnittrande glatt hade skurit upp en tårta föreställande en skrikande vit kvinna utsatt för trafficking.
Konstnären har lyckats. Men Adelsohn Liljeroth har också tagits på bar gärning med värderingar som är oacceptabla. Någon som är så blind för sin egen rasism bör inte sitta som minister.
Inte utan min åsikt 
Är hon då smygrasist bara för att hon var den första att skära i tårtan? Jag läste Makode Lindes krönika i Aftonbladet, och har läst och lyssnat på diverse kulturjournalister och skribenter. Att de facto äta tårtan var en del av installationen, och uppskärandet med skrik ingick därför. Adelsohn Liljeroth är en av de sämre kulturministrar vi haft, men att använda detta som slagträ i debatten för att få bort henne tycker jag är att sila mygg och svälja kameler.
Nej, inte för att hon skar i tårtan. Men för reaktionen att skratta. Att kunna mingla runt tårtan med ett leende på läpparna.
Det här är som du vet skrivet för två dagar sedan, innan många skrev mycket intelligentare och djupare kommentarer. Och innan Makode Lindes krönika. Men här är några andra saker värda att läsa:
http://thewhoryspirit.wordpress.com/2012/04/17/rasism-vald-och-provokation-i-konsten/
http://www.ebony.com/news-views/the-swedish-ministry-art-nightmare
Jag tycker att man kan jämföra det hela lite med en utställning om förintelsen. Att göra utställningar och konst som skildrar nazismen är inte fel. Inte heller att gå på en sådan utställning. Men att gå runt på utställningen och skratta är däremot galet fel. Särskilt om man inte sedan kan förklara skrattet på något vettigt sätt.
Om varför man skrattar i pressade situationer: http://www.psychologytoday.com/blog/happiness-in-world/201101/why-we-laugh
Om ministern tyckte det var roligt och upphetsande att skära i tårtan är det dåligt, om ministern däremot tyckte det var obehagligt och skrattade av nervositet är det förklarligt. Jag vet inte ministerns motiv, och helt säkert gör ingen annan det än ministern själv. Case closed.