Psykologiskt stöd

Under senaste veckorna har det med jämna mellanrum dykt upp länkar till den här texten Som den som gjorde enkäten och skrev rapporten blir jag väldigt glad av att enkäten hjälper till att skapa engagemang. Tack Cissi och Hedda för att ni uppmärksammar frågan!

Enkäten är ett fantastiskt underlag på många sätt. För ett par veckor sedan drog jag resultatet för en grupp fertilitetsläkare och barnmorskor. Hur mycket man än kan tycka att läkarna borde veta så tror jag inte att de vet hur man utformar ett psykologiskt stöd som faktiskt funkar. Det man kan säga från t.ex. SBUs utvärdering av terapiformer är att kuratorer är en rätt tveksam lösning med dåligt bevisad effekt. Det gör att den vanligaste lösningen som i stort sett alla fertilitetsläkare testat, skicka drabbade till kvinnoklinikens kurator, för det mesta inte hjälper. Och då märker läkarna att stödet inte gör någon nytta och därigenom tror de att de kan skippa stöd och fokusera på att åstadkomma graviditeter.

På ett sätt kan jag förstå det. Privatkliniker har ofta svårt att lyckas remittera patienter till offentligt finansierad terapi. Privat terapi kan bli lika dyrt som IVF och IVF har möjligheten att ”lösa problemet”. Så jag tror inte på girighet eller oomtänksamhet som skäl till bristen på stöd – tvärt om tror jag att det till viss del är missriktad välvilja. Eller kanske rättriktad välvilja? För barn utan terapi är för många bättre än inga barn med terapi.

Det finns däremot effektiva metoder som till och med är rätt billiga. Bland de metoder med bäst stöd är färdighetsorienterad gruppterapi och gruppterapi är betydligt billigare än de flesta andra formerna av terapi. Priset är oerhört centralt, för gruppterapi har en såpass låg kostnad att det inte konkurrerar med fertilitetsbehandlingen i någon väsentlig grad ens om den är privatfinansierad. Att inkludera enskilda kuratorssamtal eller psykologsamtal i avgiften för IVF skulle däremot göra att färre skulle ha råd med den vård som krävs för att få barn. Det skulle dessutom på ett formellare sätt förskjuta ansvaret för inte bara fertilitetsvården utan även psykiatrin från landstingen till patienterna – även i landsting där psykiatrin fungerar och patienterna får psykologiskt stöd för landstingstaxa. I fallet kuratorssamtal skulle dessutom pengarna inte göra någon nytta, utan bara skada.

Så jag tror att man ska tänka sig för både ett och två varv innan man driver att privatklinikerna ska inkludera enskilda psykologsamtal eller kuratorssamtal i prislappen. Det är ett tveeggat svärd som kan göra mer skada än nytta.

Däremot finns det några jag verkligen tycker att man kan anklaga och kräva förändring från. Det är landstingspolitikerna – både för att de sätter barnlösa i den vårdsituation de gör och för att de i många landsting erbjuder en undermålig psykiatri. Det är landstingspolitikernas ansvar att psykologer ska finnas tillgängliga och det är deras ansvar att barnlösa måste betala vården själva.

Som ett sidospår kan jag säga att jag och Jenny var och träffade moderaterna i Stockholm innan sommaren. De lovade att titta på att ta fram en bättre modell för psykologiskt stöd till ofrivilligt barnlösa.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s