Genuspedagogik i förskolan (till sist)

För något år sedan hade jag kunnat skriva ett långt inlägg om genuspedagogik i förskolan. Jag hade skrivit om förskolorna Tittmyran och Björntomten. Hur man använder flera hundra gånger fler ord till flickor än till pojkar. Hur pojkarna får lära sig att springa och klättra. Hur flickorna på förskolan får hjälpa pojkarna att lägga upp maten och fyller i deras meningar, för pojkarna har ett så mycket mindre ordföråd.

Jag hade skrivit om konsekvenserna det får i skolan och sedan i högskolan. Hur en allt större del av de som tar sig vidare till högskolan är kvinnor och att män blir allt mer marginaliserade när det kommer till utbildning och alla andra konsekvenser det får av en förskola som agerar för att skapa skillnad och minska barnens valfrihet kring vilka de vill bli.

Sen hade jag skrivit om sakerna jag hade önskat att förskolan gjorde. Hur jag skulle vilja att personalen filmade sig själva med barnen för att se hur olika de beter sig. Att de skulle uppmuntra alla barn, oavsett kön, att vidga sina vyer lite och bli bättre på de områden där man är svag. Den som är duktig på att rita kanske behöver klättra mer i träd. Den som är duktig på att spela fotboll kanske behöver utveckla sin empati och fantasi. Framförallt ville jag se en pedagogik som ger alla barn ett stabilt självförtroende.

Nu har jag varit på besök på en förskolan i vårt område som har bra omdöme från föräldrarna. Den är byggd för två avdelningar, men nu finns det fyra avdelningar där. 12-14 barn äter lunch tillsammans i ett rum som är cirka 12 kvadrat. Sova middag fick de göra utomhus i sovsäckar under ett regnskydd.

När man har 14 barn på 12 kvadrat som ska äta lunch tillsammans sysslar man antagligen inte med pedagogik av någon sort. Förskolelärarna kommer desperat försöka hålla någon form av lugn och det kommer antagligen vara allt som sker. Det är för trångt, för stökigt för att klara av att tänka på om flickorna hjälper pojkarna att lägga upp maten. Det kommer antagligen vara för stökigt för att fatta om alla barn ens får i sig mat.

Men det var en förskola som ändå fungerar ganska bra. På förskolan Lilla Ny fick barnen inte ens tillräckligt med mat. På förskolan Luma Park fick ett barn sitta ensamt och gråta i 20 minuter för att hen inte ville vara på dagis – mitt under pågående inspektion. Antalet anmälningar av förskolor bara ökar, samtidigt som lika få blir av med sina tillstånd. Allt fler förskolor drivs i privat regi, utan att man har byggt upp verktyg för att hantera företag som sätter vinsten före barnen.

En ojämställd och stereotyp förskola går att kompensera som förälder. Däremot kan jag inte kompensera att varje dag lämna bort mitt barn till en plats där hon får sitta ensam och gråta utan att få tillräckligt mycket mat.

Annonser

5 reaktioner på ”Genuspedagogik i förskolan (till sist)

  1. kattmamman

    Det finns dagis där man faktiskt har tid att se alla barn. På Minis avdelning är de t.ex. bara åtta barn.

    Efter din berättelse kanske vi har tur som kan klaga på genuspedagogiken.

    1. Sanna

      Och omvänt är jag glad att det är 17 barn på mina ungars avdelning. Personalen hinner aldrig ens uppmuntra till könssteriotypitet :-/

      Förskolans hall, där alla 17 barn ska kläs på, är på 9 kvm. Tre personal tar hand om barnen.

      Ja, det kanske kan vara viktigt med genuspedagogik men jag önskar att diskussionen om barngruppernas storlek skulle få minst lika stor plats i debatten. Och att det som Johanna skriver ska få bli den första frågan. Men vad gör man? Skriver på Vi Föräldrars upprop och väntar på bättre tider?

  2. Helena Karlfeldt

    Men det är ju helt sjukt. Om det dessutom är såhär i Mälarhöjden, som väl ändå är rätt välbärgat, hur kan det då inte vara på andra ställen?

    1. Johanna

      Jag tror inte att det är kopplat till vilka områden som är välbärgade och inte. Jag tror det handlar om dåliga kontrollmekanismer för privata förskolor och privata förskolor kanske till och med är vanligare i välbärgade områdena. De skandalförskolor jag känner till har varit i Gamla Stan, Hammarby sjöstad, Täby, Östermalm och Älvsjö.

  3. Christine

    Hej!

    Ja, och så när du till slut skrev inlägget så ”tackade” jag såklart genom att inte kommentera…Otack är ju som bekant världen lön 😛

    Hur som helst, det du skrev om situationen på dagis idag låter ju helt sjukt! Och skrämmande…Vad tror du man kan/bör göra åt det? Tror du att privata aktörer ska förbjudas att driva daghem, fler och tätare kontroller eller vad?

    Sedan angående genuspedagogik, jag har också hört om Tittmyran och Björntomten. Jag tyckte att det var ett utmärkt initiativ.
    Men jag undrar ibland om genuspedagogik alltid funkar lika bra som på dessa förskolor? Tex. så skrev Tanja Bergkvist en debattartikel i Svd för typ två år sedan där hon påstod att på hennes dotters dagis så fick inte flickorna ha rosa gympakläderför att de arbetade med genuspedagogik. Nu är ju Tanja Bergkvist ganska kritiskt till genus/feminism så jag vet inte om det stämmer, men OM det gör det tycker jag att det låter som en ganska missriktad pedagogik.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s