Kejsarsnitt som rättighet

En åsikt som väldigt många av mina mer feministiska vänner står för är att kejsarsnitt ska vara en rättighet att välja. Jag är lite kluven. Ett kejsarsnitt när det inte finns några medicinska orsaker (där förlossningsrädsla i mitt tycke är en glasklar medicinsk orsak) innebär en större risk för både mamman och barnet.

Att mamman får ta en risk med sin egen kropp tycker jag är väldigt enkelt. Vi tillåter dagligen att människor utsätter sig själva för betydligt större risker än så.

Att få utsätta barnet för en risk är mer komplicerat. Där tycker jag dock att argumenten för att mamman bestämmer över sin kropp och har högre rätt till den än barnet gäller på ett sätt som påminner om situationen vid aborter. Självbestämmande över sin egen kropp är ett så starkt värde att det i mitt tycke tillåter att man utsätter andra för en risk.

Sedan finns samhällsargumentet. Ett kejsarsnitt tar mer vårdresurser, vilket tar resurser från andra delar av sjukvården som skulle behöva den mer. Den enkla lösningen här är att självfinansiera snitt utan medicinsk indikation, vilket är det jag tror att jag skulle stå för i en sådan situation. Man kan också argumentera att barnafödande är något som samhället är beroende av, vilket gör att kvinnan gör något som inte är bara för henne själv och därigenom har mer rättigheter än i andra vårdsituationer där man inte har rätt till extra dyr, omotiverad vård.

Ett argument jag hört ett par gånger är läkar-argumentet. Personen som utför operationer som hen inte tror på och som utsätter andra för onödiga risker skulle därigenom utsättas för ett lidande. Jag har svårt att se detta som ett särskilt stort lidande i jämförelse med att inte få bestämma över sin egen kropp.

Så långt leder resonemanget mig till att tycka att det ska vara en rättighet att få välja ett kejsarsnitt om man bortser från finansieringen. Problemet är vad som händer när jag blandar in verkligheten i ekvationen. Att låta människor ta upplysta risker med sig själva är en sak. I verkligheten är däremot situationen en annan – kejsarsnitt upplevs på felaktiga grunder som säkrare än vaginala förlossningar och ett argument jag hört många gånger för rätten att få välja snitt är mammans rätt att minimera risken för sig själv och för barnet. Att tillåta människor att utsätta sig själva och andra för risker på felaktiga premisser är en väldigt tveksam frihet att ge någon.

Finansieringen är inte heller lättlöst. En självfinansieringsmodell ger väldigt olika förutsättningar till självbestämmande över sin egen kropp baserat på ekonomi. Det fungerar inte heller alls med hur vården är uppbyggd idag. Att ta resurser från andra delar av vården, där självbestämmande över sin egen kropp kan vara minst lika viktigt, blir inte heller rimligt.

Slutligen finns bedömningsproblematiken. Att tvinga någon med svår förlossningsskräck att gå igenom en vaginal förlossning är grymt och olämpligt, då det kan orsaka en psykisk sjukdom hos mamman, orsaka stora problem under förlossningen och försvåra anknytningen till barnet. Det är egentligen bara mamman som kan bedöma vilken nivå av rädsla hon känner. Människor med bra retorisk förmåga och lite kunskaper kommer lätt kunna säga de rätta sakerna och framstå som att de behöver ett kejsarsnitt på psykosociala grunder. Det kommer göra att förlossningsskräck kommer bedömas olika hos olika grupper, där t.ex. akademiker kommer ha ett försprång.

Så min slutsats är att jag tycker att det är bra som det av min ganska begränsade erfarenhet verkar fungera i Stockholm idag. Att få ett snitt beviljat för förlossningsrädsla och andra psykosociala argument ska vara lätt, men det kräver att man har en faktisk problematik och sätter sig in i riskerna och förstår vad beslutet innebär.

 

EDIT: Det här inlägget är över fem år gammalt. Sedan jag skrev det har jag tänkt till, fött barn igen och läst väldigt, väldigt mycket kring vad som skrevs runt barnmorskeuppropet. Jag kommer inte radera inlägget. Men jag har inte längre kvar särskilt mycket tilltro alls till att vården fattar rätt beslut.

Annonser

14 thoughts on “Kejsarsnitt som rättighet”

  1. Hur menar du större risk för barnet med planerat snitt?

    Varje år får ca 300 barn bestående syrebristskador pga av personalens bristande rutiner/slarv vid vaginala förlossningar. Statistiken finns på Sveriges kommuner och Landsting vill jag minnas. Hinner inte leta länk nu. Även tidningen Vårdfokus (barnmorskornas facktidning) har skrivit om detta.

  2. Jag tror att den statistik du skriver om där är fel. Och även om det hade stämt med 300 fall av syrebristskador om året måste man ju ställa det i relation till riskerna med snitt.

    http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2253701/pdf/bjo0115-0316.pdf är en artikel som säger att det var 175 fall av skador pga syrebrist 1990-2005 på grund av felbehandling. Det låter mer likt statistik jag hört tidigare.

    Det du antagligen refererade till var den här avhandlingen: http://publications.ki.se/jspui/handle/10616/38525 Det som är jätteviktigt att skilja på där är de som får syrebrist och de som får skador! Det är många fler som får syrebrist, men de flesta av de barnen får inga skador.

    Angående ökad risk vid snitt går den här artikeln genom riskerna: http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=6338

    Som jag fattat det finns det en total konsensus kring att vaginala förlossningar statistiskt sett är säkrare för både mamma och barn. Det betyder däremot inte att kejsarsnitt är osäkra.

  3. I en valsituation där både vaginal förlossning och kejsarsnitt är på tapeten är det självklart att kvinnan ska få saklig och ingående information om vad ett kejsarsnitt innebär samt erbjudas samtal kring förlossningen.

    De samtalen kan bli bra och ofta leda till att kvinnan väljer att föda vaginalt, trots en inledande rädsla som var överväldigande. Däremot blir det problematiskt om de samtalen (som det verkar vara nu, i alla fall på sina håll i Stockholm) har det outtalade målet att övertyga kvinnan om att föda vaginalt. Det händer också att förlossningsrädda kvinnor som övertalas att föda vaginalt med löfte om kejsarsnitt om de ändrar sig, inte får det kejsarsnittet när de faktiskt ändrat sig. Det finns en stark underliggande värdering att vaginala förlossningar alltid är bättre om det inte föreligger fysiologiska medicinska hinder. Jag är övertygad om att när det gäller kvinnor med ångest, kanske många gånger till följd av övergrepp men av alla dess skäl och varianter, är en vaginal förlossning verkligen inte per automatik det eftersträvansvärda. Jag säger inte att kejsarsnitt är bättre heller, bara att i vissa lägen är det verkligen inte avgjort på förhand.

    När jag nyligen läste att födande kvinnors höga skrik var ett arbetsmiljöproblem för barnmorskor frågade jag mig vad det är kvinnor genomlever under förlossningar som både anses normalt och uppehålls som ett ideal? En förlossning är alltid ett potentiellt trauma, de mest fruktansvärda saker kan hända. Det bör inte krävas av någon som starkt känner att den inte vill att den ska genomgå en vaginal förlossning.

    Till sist tycker jag att så länge förlossningsvården inte håller högre kvalitet (Internationellt sett håller den naturligtvis hög kvalitet, men det är ju i relation till bland annat länder där mödradödligheten är hög. Att vi överlever räcker inte.) så bör det verkligen inte krävas att kvinnor ska genomgå vaginala förlossningar. Som det är nu genomlider födande kvinnor onödigt mycket smärta, och man kan verkligen inte som gravid alltid känna sig säker på att få komma in till sjukhus när man känner att man behöver eller få den smärtlindring/personalstöd som man behöver (jag har själv genomgått en förlossning där jag hade behövt mer stöd, men där personalen inte hade tid att närvara när jag behövde det och jag har allt för många bekanta som inte fick komma in i tid, fast de bad om det, och där förlossningen slutade illa, delvis på grund av det.)

  4. Hanna, jag håller helt med om att det finns en helt galen bild av att förlossningar ska vara något slags eftersträvansvärt och att man ska på något sätt bli bättre kvinna och mamma av att skrika lite. Men jag förstår inte riktigt hur du får ihop det till att det ska bli bättre av snitt. Det blir inte säkrare, det finns inga bevis för att det blir bättre upplevelser och inte heller på att någon slags total smärtupplevelse skulle ge mindre smärta på en sådan väg. (Där räknar jag bort de med förlossningsrädsla, tidigare övergrepp med mera, men det var nog rätt tydligt i mitt första inlägg.) Att få magen uppskuren av stressad personal som gör fel är inte en kul väg det heller. Jag har testat det i ett annat sammanhang och kan lova att man väljer en halvdålig förlossning hundra gånger om. Förlossningsmärta gör ont, men det gör blod i buken också.

    Om alla kvinnor som ville skulle beviljas snitt så är det dessutom resurser som skulle tas någonstans ifrån. Jag tycker att det finns ställen där de resurserna skulle göra oerhört mycket mer nytta. Men än en gång, stark förlossningsrädsla och tidigare övergrepp är glasklara skäl att bevilja snitt.

    Sedan är din och min bild dramatiskt olika av hur lätt det är att få ett snitt beviljat.

    1. Nja, jag säger inte att det är bättre eller säkrare med kejsarsnitt. Snarare att det inte är avgjort på förhand, vilket det verkar vara nu, även för kvinnor med svår ångest inför förlossningen. Men jag tror att för dem blir smärtan oftast mindre, den psykologiska inräknad. Jag har bara anekdotisk kännedom om hur lätt eller svårt det är att få kejsarsnitt. Det vore intressant att veta, en del av mina lösa idéer kring det examensarbete jag ska skriva nästa vår är förlossningsteman, jag kanske får anledning att fördjupa mig utöver inför nästa egna förlossning, som lär bli om ett par år. Av pest och koleraalternativen kejsarsnitt och vag förlossning lär det bli det senare, trots medelsvår ångest inför händelsen.

  5. Jag tycker att de risker som finns för barnet vid planerade snitt är försumbara jämfört med syrebristskador som kan ge hjärnskador. Bara risken att de k a n ge hjärnskador får mig att överväga snitt. Jag har inga skäl att för min egen kropps skull välja snitt, Jag tänker bara på mitt barns bästa. Men vi har olika sätt att se på det. Jag har en bonusson med grav cp-skada till följd av slarv vid en vaginal förlossning så självklart är jag känslomässigt färgad eller vad man ska säga. Överväger dock vaginal förlossning denna gång om jag bara kunde få löfte om snitt om det finns minsta tvekan att barnet kan fara illa.

    Här är pressmeddelandet för den som inte orkar stånka sig igenom avhandlingen 🙂

    2010-04-23

    Dagens hälsonyheter från Netdoktor.se

    Vårdavvikelser när barn föds med syrebrist

    En ny svensk studie visar att vårdpersonal brister i sin hantering vid majoriteten av förlossningarna där barn drabbas av syrebrist.

    Forskare har granskat alla förlossningar inom Stockholms landsting mellan år 2004 och 2006, det motsvarar en fjärdedel av alla förlossningar i Sverige. 313 barn som föddes under den perioden hade allvarlig syrebrist, något som kan leda till hjärnskador och i värsta fall dödsfall.

    Studien visade att personalen på de olika BB-avdelningarna på olika sätt avvikit från att följa de rutiner som finns i så många som två tredjedelar av förlossningar med allvarlig syrebrist.
    – Det är svårt att säga vad det beror på, säger Sophie Berglund som lett studien vid Institutionen för klinisk forskning och utbildning (KI SÖS).
    – Jag har inte sett att det handlar om personalbrist eller dålig kunskap, utan snarare kan jag tänka mig att det handlar om personalens arbetskultur. Det verkar som om vissa inte förstått hur mätinstrument och kurvor ska tolkas trots att de utbildats för detta.

    Det vanligaste misstaget som gjordes var att fosterljuden, som registreras med hjälp av så kallade CTG-kurvor, feltolkades och att personalen inte agerade i tid när fostret visade tecken på att lida av syrebrist. – De rutiner som finns för hur man ska hantera den här sortens problem vid förlossningar är bra och bör följas, säger Sophie Berglund. Då kan fler skador hos barn undvikas.

  6. Det är som sagt större risker för barnet också vid snitt, inte bara för mamman. Och att vårdslarv leder till skador går inte att bota med att säga åt dem att göra en mer komplicerad procedur – då kommer de ju bara slarva och skada folk ännu värre.

    Men sedan förstår jag verkligen att man kan bli emotionellt färgad! En sådan sak tycker jag också måste vara med i bedömningen – riskbedömning är alltid, alltid individuell. Både snitt och vaginala förlossningar är i grunden rätt säkra. Det jag vänder mig mot är snitt som folk vill ha för att de har fått någon idé som inte stämmer (vilket jag aldrig hört verkligen leda till snitt i praktiken, det verkar sjukvården fånga rätt bra).

    Sedan är det här med fosterövervakning och dropp helt, helt sjukt. Just dropp-galenskapen ska jag nog skriva ett helt eget inlägg om – hela min förlossning var en kamp för att få dem att låta bli droppet och hade de fått sätta dropp som de ville hade det nog gått snett.

  7. Droppinlägget ser jag fram emot! 🙂

    Bara som kommentar till informationsbiten kan jag berätta att de som snittas i Stockholm på Karolinska Solna får överväldigande skriftlig info (och muntlig gr flera) om alla risker med planerat snitt. Det var inte mindre än 11 risker med snitt och 4 risker med vaginal förlossning för mammans del enligt den skriftliga informationen vi fick med hem.

    Personligen tycker jag det var lite väl partiskt då inte ens sfinterruptur togs upp som risk vid vaginal förlossning. För kejsarsnitt hade man däremot skrapat ihop varenda risk man kunde hitta. Tom att barnet inte kan ligga vid mammans bröst direkt efteråt. Bah!

    Dessutom stod det under rubriken Fördelar med vaginal förlossning att ”för många mammor är den vaginala förlossningen en positiv upplevelse”, men vid fördelarna med planerat snitt stod det inte att ett snitt för många är en positiv upplevelse. Lite väl vinklat om du frågar mig. Jag tycker att patienten ska få saklig och neutral information om för och nackdelar med BÅDA förlossningssätt. Jag menar att det får de inte idag. Inte vid KS/Solna vilket fall.

    Alltså vad jag vill ha sagt är att de som ansöker om att få snitt blir MYCKET väl informerade om att ett snitt är en stor bukoperation med många många risker tro inget annat.

    Och gällande kostnader sa min läkare att en ekonom på KS/Solna nyligen räknat ut att det knappt skiljer i kostnad mellan planerat snitt och vaginal förlossning.

    Slutligen : KUL MED EN ÅSIKTSBLOGG!

    1. Intressant om att kostnaden för snitt/vaginalt knappt skiljer sig, jag har bara hört att kejsarsnitt är jättedyra tidigare. Jag tycker visserligen att just kostnadsfrågan är en icke-fråga i det här sammanhanget, men ändå.

      Om vaginal förlossning fungerade som den borde (t.ex. att gravida fick plats på ett näraliggande sjukhus, hade en icke stressad barnmorska hos sig under hela förlossningen) så kanske vaginalt t.o.m. skulle varit dyrare.

      Det krävs mer personal vid kejsarsnitt men å andra sidan går det ju fort medan en vaginal förlossning kan ta lång tid.

  8. Hej Johanna,

    Jag håller nog med dig men vill bara påpeka en sak. Du skriver:
    ”Det är många fler som får syrebrist, men de flesta av de barnen får inga skador.”. Är inte det ganska subjektivt. Som jag ser det betyder det att vi inte kan mäta några skador. Nu är ju inte IQ något bra mått på intelligens men om jag får använda det som exempel skulle man kunna säga som så här: Det finns ingenting som säger att syrebrist utan mätbara skador inte leder till exempelvis en nedsättning at IQ från 125 till 120. Allt som anses vara inom de standardavikelser från ”medel” eller ”normalt” är i medicinsk mening oskatt. Individer har inte sällan en annan uppfattning.

  9. Sitter och läser allt jag kan hitta om att få snitt. Det är min domedag idag… Ska vara hos läkaren 13,30 och få besked om jag får snitt som jag bråkat om nu i 7 månader…

  10. ANGÅENDE OINFORMERADE VAL INOM VÅRDEN

    Det låter som att du mest motsätter dig att människor tillåts göra oinformerade egna val inom vården, det håller nog de flesta med dig om att det är dåligt.

    Detta är min bild av information av förlossningssätt:
    Alla som har beviljats planerat kejsarsnitt har mycket grundligt har informerats om riskerna med ingreppet. Få av de som väljer att förlösas vaginalt har informeras om riskerna med vaginal förlossning om de inte själva efterfrågat information om detta.

    Det borde enligt mig naturligtvis finnas en folder med saklig och subjektiv information om vaginal förlossning och kejsarsnitt som samtliga gravida får gå igenom med sin barnmorska på MVC.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s