Subversiv femininitet?

Att ta kontroll över sitt uttryck och det budskap man förmedlar genom sin närvaro innebär en form av makt. Att vara feminin på ”fel sätt”, baka för överdådiga cupcakes, ha för mycket läppstift och att gå over the top är val som gör den som väljer uttrycket till ett mer aktivt subjekt än den som följer normen.

Genom att välja att ta kontroll över hur ens kvinnlighet ska vara tar man en form av makt över sitt liv. Genom att välja att överdriva femininet kan en receptionist få mer makt över sin vardag – genom att välja ett normbrytande utseende blir människor runt omkring mer osäkra och mindre benägna att våga ta risker genom att bete sig illa. För en situation där man är placerad i en position med för lite makt kan det därför vara en bra strategi. Men den makten är rätt liten jämfört med den makt som följer av pengar och karriär. En högavlönad chef har mer makt än en receptionist med fel färg på läppstiftet. Att vara chef är att vara makten. Att vara subversivt feminin är att öka sin makt i en position utan makt.

Annonser

2 thoughts on “Subversiv femininitet?”

  1. Det är lite saker jag inte fattar med resonemanget kring subversig femininitet. Du skriver att man genom att utrycka sin femininitet på ett överdrivet sätt så får man mer makt än om man bara följer normen. Okej, låt säg att jag imorgon bestämmer mig för att sätta på mig, säg, ett illrött läppstift för att överdriva min femininitet. På vilket sätt skulle det skilja sig från de gånger då jag satt på mig för mycket av ett illrött läppstift utan att mena det, och i efterhand märkt att ”oj, det blev lite för mycket, bäst att torka bort”. Okej, i ett fall så gjorde jag det ju med flit och i ett annat så var det ett misstag, men det kan ju de människor jag möter inte veta. Bemötande borde ju bli detsamma. Eller?

    Du skriver att man blir ett mer aktivt subjekt om man är ”over the top” än om man följer normen. Men kan det inte vara ett aktivt val att följa normen? Jag antar att man kan säga att jag följer normen när det gäller kläd och sminkstil, i det avseende att jag mest (i typ 99% av fallen) klär mig i intetsägande jeans, T-shirt och kofta, samt lägger en make up bestående av ögonbrynspenna och mascara. Delvis beror min stil på att jag är en totalt slacker (så ur det avseende är det inte ett aktivt val), men delvis för att jag inte gillar att sticka ut och få uppmärksamhet, framför allt inte för mitt utseende då jag är ganska blyg. Så när jag köper kläder väljer jag medvetet sådant som går i en viss stil, dvs. väldigt neutral. Kan man inte säga att det är ett aktivt val att följa normen också? Att valet att följa normen också är att sända ut signaler om vilken typ av person man är, dvs. en som inte gillar att sticka ut.

    Insåg att tonen i min kommentar kanske låter lite anklagande. Det är INTE meningen. Jag har läst lite om de här med subversiv femininitet och femme-aktivism i andra sammanhang (framförallt Maria Niemis bidragi i F-ordet) och jag förstår faktiskt inte resonemangen riktigt och jag vill gärna försöka förstå (alltså, jag är 110% för att alla får klä sig som de vill, och jag kan förstå att vissa klädstilar är viktiga för vissa personer, men på något sätt så känns det konstigt när man börjar prata om typ illrött läppstift som ett politiskt statement.)

  2. Det var en kommentar till en helt annan diskussion och kanske helt out of context här. Jag tänkte mycket på queerfeministiska diskussioner som ibland får feminism att framstå som något som framförallt handlar om att leka med och bända på könsroller, vilket jag egentligen inte håller med om. Jag tycker att feminism framförallt handlar om makt, pengar, hälsa och frihet från våld.

    Jag tror inte att fel färg på läppstiftet är särskilt effektivt alls. Det funkar kanske för att hålla bort gubbslem och för att få folk ur balans, men inte för att få makt på riktigt. Det kan vara ett sätt att ta kontroll över åtminstone sig själv i en position där man knappt får ens det, t.ex. receptionister och flygvärdinnor som förväntas vara sminkade.

    Nästan alla kvinnor jag umgås med som tjänar mer än 40 000 i månaden och som jag tror kommer göra chefskarriärer är ”slackers” utseendemässigt. De har bättre för sig än att sminka sig, oavsett om det handlar om att sminka sig fint eller avsiktligt fult.

    Samtidigt håller jag med om och förstår en liten del av resonemanget. Att bestämma själv och inte lämna åt ett manligt öga att avgöra hur man ska se ut är ett statement. Men det gör man ju som sagt också om man inte sminkar sig alls… Däremot tror jag att det är mil mellan hur någon som gjorde ett misstag uppfattas och den som konsekvent gör det med flit. Det märks – om inte annat när någon påpekar att färgen kanske skär sig lite.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s