Bröllop och feministiskt sunt förnuft

Det är inte ovanligt att jag hör kritik mot bröllop baserat på att det bygger på gamla normer, är en kvinnoförtryckande tradition och att det ökade intresset för bröllop tyder på en feministisk backlash.

Jag är inte ett stort fan av överdådiga bröllop. Många av symbolerna är djupt problematiska och bygger på värderingar jag inte delar, såsom prinsessklänningar och brudöverlämning. Helst av allt skulle jag vilja avskaffa äktenskapet och ersätta det med civilrättslig registrering, där staten inte på något sätt involveras i traditioner och ritualer.

Samtidigt lever vi idag med de lagar som finns nu. Majoriteten av befolkningen lever i heterosexuella parrelationer. Oftast tjänar kvinnan mindre än mannen och mannen tar i större utsträckning kostnaderna för långsiktiga investeringar, sådant som har ett värde efter en separation. Killen köper prylar, tjejen köper mat. Killen köper aktier, tjejen köper vinteroverall till barnen. Killen köper bil, tjejen går ned i arbetstid för barnens skull.

Vid en separation eller ett dödsfall blir processen olika om ett par är gifta eller om de är sammanboende. Gifta par har en skyldighet att garantera den andra partnerns ekonomi på ett sätt som sammanboende inte har och grundprincipen i ett äktenskap är att alla tillgångar delas mellan makarna. Vid en skilsmässa ingår alla tillgångar i bodelningen (så länge det inte finns ett äktenskapsförord). Vid separation från en samborelation är det bara saker som är införskaffade till det gemensamma boendet efter att samboförhållandet inleddes som ingår. Det går visserligen att reglera mer via samboavtal, men i praktiken är det vanligare att inga andra avtal än sambolagen finns mellan sambos. Vid dödsfall ärver makarna varandra på ett sätt som inte är möjligt att åstadkomma med avtal mellan sammanboende. En kvinna har därför väsentligt lägre möjligheter att kräva kompensation för minskad arbetstid, eftersatt karriär och snedfördelade utgifter efter en separation i en samborelation än efter en skilsmässa.

Att gifta sig innebär därför ett viktigt ekonomiskt skydd för den med sämst ekonomi, vilket nästan alltid är kvinnan. Ju större skillnad i ekonomiska förutsättningar, desto viktigare blir det. Att kalla ökad mängd äktenskap för feministisk backlash är därför ett väldigt problematiskt påstående, eftersom det kan ses som raka motsatsen. Äktenskap leder i praktiken ofta till ökad ekonomisk makt för kvinnor.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s