Hjältar och sexualbrottslingar

Jag vet inte hur många gånger jag fått lyssna på det och jag mår lika illa av det varje gång. Alla dessa män som ska teoretisera om att våldtäktsanklagelserna mot Assange måste vara en internationell konspiration, iscensatt av USA förpestar min miljö på jobbet, bussen, nätet. Den statistiskt troligaste förklaringen är så fullständigt omöjligt att ta till sig att teorier som hör bättre hemma i någon slags B-actionrulle blir troligare.

Varje år utsätts ungefär 60 000 personer för sexualbrott i Sverige och det sker ungefär 220 000 händelser. Knappt 90% av de utsatta är kvinnor. Det sker minst 25 000 våldtäkter varje år, troligen fler.

Varje år föds drygt 50 000 kvinnor. Undra på att alla kvinnor känner någon som utsatts.

Runt hälften av alla sexualbrott utförs av en man som kvinnan känner och 98% av de som utför brotten är män.  Och ändå är det ingen som känner en förövare. Martin skriver klokt om det här.

Utöver det Martin skriver tycker jag att reaktionerna kring Assange är väldigt talande för varför alla känner offren, men ingen känner en förövare. Trots att all erfarenhet visar på att det som hänt är något väldigt vanligt förekommande, trots att vi vet att bara 10-20% av alla sexualbrott anmäls, trots att vi vet att falska anklagelser är oerhört sällsynta och trots att vi vet att förövarna i hög utsträckning är vanliga män så tycks så många tro att det är rimligare att USA iscensatt en komplicerad komplott. Samma personer som i andra sammanhang med stor entusiasm skulle försvara Occams rakkniv.

Andra, som Oscar Swartz, föreslår att vi ändrar brottsrubriceringen istället för verkligheten. Eftersom sexuella övergrepp är en alldaglig händelse borde de inte var kriminaliserade. De tiotusentals kvinnor som vittnar om hur deras liv förstörs och försämras av den ständiga närvaron av sexuella övergrepp i samhället verkar visst inte bekymra honom.

I övrigt tycker jag att Unni Drougges blogginlägg är bra. Prata om det!

Annonser

1 thought on “Hjältar och sexualbrottslingar”

  1. Jag har konstaterat att ju mer jag läser om Assange ju mer tycker jag mig se vissa drag i hans personlighet som närmast får mig att tänka på Patrick Bateman.

    Det framträder en nämligen del obehagliga personlighetsdrag om man tittar på vad vi faktiskt vet om hur han agerat mot kvinnorna i det här fallet, vad andra inblandade i wikileaks säger om honom och vad man faktiskt kan se av hur han hanterar trycket som ligger på honom som förgrundsfigur för wikileaks.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s