Varför datalagringsdirektivet är en feministisk fråga

Datalagringsdirektivet låter väldigt tråkigt. Det är synd, för det är en viktig fråga.

Direktivet handlar om att medlemsländerna ska ha en lag som tvingar telefonbolag och internetleverantörer att lagra vem som pratar med vem.  Problemet är vad som händer när man tänker på vad det kommer innebära. Det är nämligen omöjligt att lagra information på ett sätt som blir säkert och där informationen inte läcker ut. Därför kommer den här informationen garanterat att hamna i orätta händer. Inte alltid och inte hela tiden, men ibland kommer det hända.

Tänk dig en kvinna som är förföljd av en expojkvän. Information ska enligt direktivet loggas om vilka hon ringer och smsar och var hennes mobiltelefon är. Att du ringer till en psykolog ska loggas. Samma sak med telefonsamtal till kvinnojouren, RFSL, AA eller en hemlig älskare.

Samma sak på nätet. Går du in på en sajt för HBT-frågor, ofrivillig barnlöshet, rådgivning för den som tror att han ska begå övergrepp eller annat som du själv känner är känsligt ska det enligt direktivet loggas av din internetleverantör.

Information som samlats in är aldrig säker. I Sverige är det stora hotet framförallt att det inte går att göra hundraprocentigt säkra system där bara den som ska komma åt informationen kommer åt den. Det är därför väldigt hög risk att tekniker eller hackers läcker information, framförallt saker som går att använda för utpressning eller andra ändamål som ger pengar. Den svartsjuka expojkvännen kan också jobba på telefonbolaget – sammantaget kommer det vara många tusen som kommer få kontakt med den här typen av känslig information.

I vissa länder kan det finnas ett regelrätt hot från regeringen i landet. Jag skulle inte som HBT-aktivist vilja att allt jag surfade på loggades och kunde begäras ut av staten i alla EU-länder.

Att människor kan bli skadade när informationen läcker är inte heller hela problemet. Rädslan för att information kan komma att läcka påverkar hur människor agerar. Skäms man över något och vet att det skulle loggas är man mindre benägen att ringa eller surfa. Det här drabbar oftast och starkast grupper som redan är väldigt utsatta, exempelvis personer med psykisk ohälsa, HBT-personer och våldsutsatta kvinnor.

Det är därför jag och i princip alla andra tekniker ser det här som ett enormt problem. Jag vill istället se ett förbud mot att lagra känslig eller integritetskränkande information utan brottsmisstanke eller samtycke.

Annonser

1 thought on “Varför datalagringsdirektivet är en feministisk fråga”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s