10-15% av alla par som vill få barn får någon gång problem med att uppnå detta. Efter ett års försök klassas man enligt sjukvården som ofrivilligt barnlös. Siffrorna varierar, men någonstans mellan 250 000 och 500 000 är eller har varit ofrivilligt barnlösa.
Orsakerna varierar, men de är i huvudsak medicinska. Det handlar om allt från skador efter klamydia till cancer, endometrios till avsaknad av spermier. Låg fertilitet och sterilitet är ett funktionshinder enligt WHO.
IVF, eller provrörsbefruktning, kan hjälpa de flesta, men alla Sveriges landsting har regler som begränsar tillgången till vård för just de med fertilitetsrelaterade funktionsnedsättningar. I norra sjukvårdsregionen får bara 30% barn efter den enda behandling de får, trots att majoriteten skulle kunna få barn givet mer och bättre vård. I de mest generösa landstingen får 60-70% barn, men även där skulle långt fler kunna få barn med bättre vård.
Syskon är bannlysta i landstingen, bara behandling för att få ett första barn ges. I praktiken driver landstingen en ettbarnspolitik för ofrivilligt barnlösa.
De har ingen lag i ryggen som säger att landstingen får behandla IVF annorlunda än annan sjukvård, tvärt om verkar det bryta mot hälso- och sjukvårdslagen, diskrimineringslagen och till och med mot grundläggande mänskliga rättigheter. IVF är dessutom inte särskilt dyrt.
Ska politiken verkligen bestämma att tusentals människor som skulle kunna få barn inte ska få det?
—
Frågan twittras till de politiska partierna.
Inte utan min åsikt 
Får du några svar?
Undrar samma som Martin.
Här är tidigare svar från MP om barnlöshet:
http://www.gittan.mp.se/valsvar/S01F82A1D-01F82A3A
– Vad är Miljöpartiets allmänna ställningstaganden kring assisterad befruktning?
Vi är positiva till assisterad befruktning och anser att det ska vara en del av vårdutbudet. Vi vill att även ensamstående kvinnor ska ha rätt till assisterad befruktning.
– Har ni några tankar kring att förändra lagstiftning för att garantera lika möjligheter till vård vid ofrivillig barnlöshet oavsett var i landet man bor?
Vi menar att det är en politisk fråga på landstingsnivå. Vissa grundläggande principer ska gälla lika för alla men sedan är det upp till varje landsting hur man prioriterar.
– Vad anser ni om donation av överblivna frysta embryon?
Det ska vara möjligt att donera överblivna frysta embryon. Det är upp till det par eller den kvinna det gäller att besluta vad som ska hända med överblivna embryon. Att donera måste vara frivilligt.
– Vill ni att behandling mot ofrivillig barnlöshet ska baseras på behov och prognos, eller vill ni att andra faktorer ska avgöra vilka behandlingar som ges? I så fall vilka faktorer?
Vi är osäkra på vad frågan avser. Beslut om behandling sker i samråd med medicinsk expertis och det är medicinska förutsättningar som sätter gränser för vilka behandlingar som ska erbjudas.
Tack för svaret! Det här är ett svar på en fråga jag mailade ut för några månader sedan, som inte ens hälften av partierna svarade på. All heder åt MP som både svarar och överlag har kloka åsikter.
Däremot har ni missförstått situationen när ni skriver ert svar på fråga fyra. Det är det jag vill ska hända, men så är det verkligen inte idag. Se orginalinlägget.
Hej Johanna,
jag vidarebefordrade frågan till politisk sakkunnig och nedan är alltså Centerpartiets svar på din fråga.
Vänligen
/Ulrika Ingemarsdotter (kommunikationsenheten på Centerpartiet)
”Sedan 1997 följer Sverige WHOs bedömning om att ofrivillig barnlöshet ska klassas som en sjukdom. Inom landstinget är ofrivillig barnlöshet placerat i prioritetsgrupp tre, vilket innebär att det räknas till gruppen mindre svåra akuta och kroniska sjukdomar.
Inom den offentliga sjukvården satsar olika landsting olika mycket på de ofrivilligt barnlösa. Enligt IRIS, Infertilas Riksförbund i Sverige, varierar väntetiderna mellan någon månad och upp till fem och sex år.”
Det där var ju inte mycket till svar på någon av Johannas frågor, och hur skall man tolka Centerpartiets åsikt i frågan ur det där? Jag får väl anta att svaret är att C tycker saker är bra som de är just nu, inkluderat förmodligen lagvidriga regler som används…
Med risk för att låta okänslig: Befolkningsfrågan (som är nära knuten till klimatfrågan) är global, och att vi i Sverige inte lider av överbefolkning betyder inte att vi kan strunta i den. Ettbarnspolitik för ofriviiligt barnlösa verkar därmed ganska vettigt i mina öron.
Däremot finns det – vad jag förstår – mycket att göra för att förbättra möjligheterna till adoption.
Anders, läs på ordentligt först. Det du säger är absurt. varför ska just ofrivilligt barnlösa ta ansvar för befolkningsfrågan? Vad får dig att tro att adoption är lösningen på ofrivillig barnlöshet?
För personer som är för lata för att klicka på länken:
För att ett land ska adoptera bort barn krävs ett abortförbud och avsaknad av familjeplanering. Kombinationen av familjeplanering i hela världen, fri abort i hela världen och behandling för ofrivillig barnlöshet är det enda långsiktigt hållbara. Det ger de som vill ha familj med barn de barn de önskar och de ger de som inte vill få barn möjlighet att välja bort det.
Tack för svaret och länken. Inser att jag formulerade mig ännu klumpigare än jag tänkt – jag menar ju inte att just de ofrivilligt barnlösa ensamma ska ta ansvar för befolkningsfrågan men att begränsning av ivf i landstingens regi till ett barn skulle kunna vara en del av en övergripande strategi för att minska barnafödandet.
Men du har rätt i att jag är uselt påläst och kanske borde jag ha hållit snattran. Jag gillar din sammanfattning: ”Kombinationen av familjeplanering i hela världen, fri abort i hela världen och behandling för ofrivillig barnlöshet är det enda långsiktigt hållbara.” Fast med ett viktigt tillägg: Fattigdomsbekämpning och utbyggd mödra- och barnhälsovård i hela världen.
Anders, de som vill gå igenom IVF för att få barn är de som verkligen, verkligen vill ha barn. IVF är smärtsamt, psykiskt jättejobbigt och innebär att kroppen tar rätt mycket stryk. De som är beredda att gå igenom det mår riktigt dåligt av barnlösheten och det är helt fel grupp att begränsa. Det är inte heller ofrivilligt barnlösa som får stora familjer även med fri vård, få skulle få fler än 2 eller undantagsvis 3 barn. Det tar helt enkelt för många år och kostar kroppen för mycket. 2-3 barn för familjerna som verkligen vill klarar jorden.
Sedan håller jag med dig helt när det gäller fattigdomsbekämpning och mödra- och barnhälsovård! En värld där barnadödligheten driver par att få fler barn än de egentligen skulle önska bara för att garantera att några överlever är så djupt fel på så många plan.
Pingback: Miljöpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna bäst för ofrivilligt barnlösa « Inte utan min åsikt