Att tvångsutbilda vuxna

Tänk dig själv om det skulle finnas en obligatorisk föräldrautbildning för alla blivande föräldrar. Utöver att det skulle vara tvång på att gå utbildningen skulle kursen dessutom kosta upp till 7000 kronor. Det låter helt galet, eller hur?

Så är det för adoptivföräldrar. För att få adoptera är det nämligen enligt lag tvång att gå den utbildning som kommunen anordnar. Dessutom får kommunen ta ut en avgift.

För mig och min man innebar det att vi fick sitta tillsammans med en grupp med några andra par och två socialsekreterare i ett antal timmar i veckan i 8 veckor i sträck. Varje möte delades gruppen in i män och kvinnor och sedan fick vi sitta och prata med de andra om våra olika förväntningar på adoptionen med en socialsekreterare som smög utanför dörren.

I den bästa av världar hade det kanske bara varit lite småplågsamt. Nu var det här inte den bästa av världar, utan gruppen på kanske 6 kvinnor innehöll en kvinna med ett förståndshandikapp, en kvinna som inte pratade så bra svenska och en med en lite smårasistisk världsbild. Det fanns en tjej som hade en världsbild jag höll med om och som är min vän idag, men resten skulle jag aldrig valt att umgås med. Resultatet blev många pinsamma tystnader och väldigt krystade samtal. Några timmar i veckan i åtta veckor.

Det här skulle tydligen göra mig till en bättre förälder. Genom detta skulle jag få kunskap som var så värdefull och essentiell för min förmåga att ta emot ett adoptivbarn att det behövde vara lag på att jag var där och att vi betalade 4000 kronor för det.

Naturligtvis är det viktigt att adoptivföräldrar är väl förberedda. Jag tycker att det är helt rätt att ställa krav på att man är mer påläst och mer genomtänkt än bioföräldrar. Däremot måste det ske på ett sätt som respekterar att individer är olika. Risken för att jag skulle adoptera ett barn utan att ha läst på är obefintlig och så är det för de absolut flesta som överväger en adoption. Socialsekreteraren som gjorde hemutredningen hade på några minuter kunnat konstatera att jag var mer påläst än vad en kurs någonsin hade kunnat göra.

Det vore bättre på alla plan att ge kommunerna en lagstadgad skyldighet att tillhandahålla en kurs och sedan kan de säga att kursen är starkt uppmuntrad inför hemutredningen. I princip alla skulle gå den i alla fall då, men om man (som jag gjorde) upptäcker att det är helt meningslöst får man låta bli att gå. Sedan ska socialsekreteraren kontrollera att man har tillräckliga kunskaper, inte hur man fick dem.

Men om man nu verkligen ska ha en tvångsutbildning så borde den åtminstone vara gratis.

Annonser

7 thoughts on “Att tvångsutbilda vuxna”

  1. ”Tänk dig själv om det skulle finnas en obligatorisk föräldrautbildning för alla blivande föräldrar. Utöver att det skulle vara tvång på att gå utbildningen skulle kursen dessutom kosta upp till 7000 kronor. Det låter helt galet, eller hur?”

    I onsdags hörde jag ett debattprogram på BBC Radio 4, där det på fullaste allvar föreslogs att så många som möjligt, och speciellt par i riskgrupper, skulle utvärderas innan de tillåts bli föräldrar, med möjlighet t. kemisk el. medicinsk (icke-reversibel) sterilisering som resultat.

    Eftersom Storbritannien har så stora socialla problem, och detta vore den mest ekonomiska lösningen. Ingen – *ingen*- i debatten föreslog attd et kanske vore bättre att ta tag i orsaken till de sociala problemen, istället för att tvångssterilisera bl.a. missbrukare och mentalt handikappade/sjuka.

    Det var skrämmande att lyssna på.
    För den intresserade:
    http://www.bbc.co.uk/iplayer/episode/b00tgf14/Iconoclasts_Series_3_Episode_1/

    1. EEEEEEKKK!!!!

      Det där var det läskigaste jag läst på jättelänge. Tvångsstreriliseringar är en idé som är testad och funnen vidrig och i strid mot allt vad mänskliga rättigheter och människovärde är.

  2. Det känns ju som det vettiga borde vara att socialsekreteraren bildar sig en uppfattning om kunskapsnivån hos de sökande och sedan rekommenderar kurs till de som bedöms behöva fördjupning. Som du säger så skulle de flesta gå kursen om de får informationen att det ses som meriterande i processen, få av de sökande lär ju rycka på axlarna i det fallet…

    Nu låter det som man säger ”Vi skiter i om du läst på eller inte, du skall gå vår kurs och gilla den (eller iallfall betala för den)”…

  3. Hej. Håller helt och fullt med dig! Jag använde den här texten i ett arbete i min svenskakurs, hoppas det var ok för dig. Visst är det konstigt att det krävs så mycket för att få adoptera, då det finns så många barn som lever i misär och far illa. Efter vad jag har hört är kraven stora t ex. bra jobb och boende. Jag tycker att det är bra att det görs utredningar på adoptivföräldrarna, så att det t ex. inte förekommer någon misshandel eller annat som gör att barnen kan fara illa i den nya familjen. Men allt annat som mycket pengar och fint boende, är det så viktigt? Kostnaderna för att adoptera är också väldigt stora, tycker att det borde gå att göra något åt det. Jag anser att det viktigaste för ett barn är kärlek och så klart tak över huvudet och mat varje dag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s