Vem är stakeholder i sexköpsdebatten?

Sexköpslagen trädde i kraft 1999. Då var jag 22 år gammal och hade därför ett antal år på nacken i utelivet.

Jag minns fortfarande alldeles för väl de olika tillfällen då olika män försökt erbjuda mig pengar för sexuella tjänster. Händelseförloppet var nästan alltid det samma. Jag hade nobbat någon jag upplevde som påträngande och obehaglig, för att mötas av ett ”men om du får 500 spänn då?”. Jag minns känslan av att känna mig kränkt och hur mina gränser behandlades som luft. Vreden och förnedringen. Nästan allra värst var reaktionerna från alla som tyckte att det hela var rimligt och okej.

Efter ett par år försvann de här händelserna helt. Delar av det beror säkert på att jag blivit äldre, men delar tror jag också beror på att beteendet blev olagligt. Blir man nobbat av en tjej på krogen får man inte längre erbjuda pengar. Jag är helt övertygad om att samma händelse idag skulle väcka starka reaktioner från omgivningen.

För mig är det viktigt och värdefullt. Det illustrerar också varför sexköpslagen inte bara angår köpare och säljare – den angår alla. Avskaffar vi sexköpslagen kommer det återigen vara tillåtet att erbjuda pengar till dem man träffar på krogen, oavsett hur kränkande den tillfrågade uppfattar frågan.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s