DN idag

I dagens DN var det en helsida om att de strikta reglerna som landstingen satt upp för IVF inte följer lagen och att jag har anmält frågan. Eftersom syskonbehandlingar är lättast, ingen kan påstå att det ligger en medicinsk bedömning bakom regeln som förbjuder det, är det den punkten jag använt för att få tidningarna att skriva om det. Det jag egentligen anmält är att ofrivilligt barnlösa inte får en individuell medicinsk bedömning av sitt behov av behandling, men om jag istället hade tagit exemplen med de slumpmässiga åldersgränserna eller konstiga maxgränserna på antal försök hade det blivit svårare att få någon att skriva om det. Då går det att påstå att det ligger någon slags medicinsk motivering bakom och dessutom hade jag inte kunnat använda mig själv som exempel.

Om ofrivillig barnlöshet skulle behandlas som alla andra sjukdomar skulle väldigt många problem i sjukvården bli lösta. Eftersom de flesta läkare bedömer behovet av behandling som mycket större än det som politikerna i landstingen säger och dessutom generellt sett anser att fler behandlingar är motiverade skulle många, många fler få bedömningen att de kvalificerar för hjälp. Det skulle troligen tvinga fram att landstingen sluter avtal med de privata klinikerna, vilket också skulle vara väldigt positivt.

Ett klargörande av rättsläget som säger att ofrivillig barnlöshet ska behandlas som alla andra sjukdomar känns därför som något som nästan alla ofrivilligt barnlösa skulle vinna på. När jag googlar på hur folk har reagerat på frågan verkar reaktionen märkligt nog vara tvärt om. Nästan alla ofrivilligt barnlösa som skrivit om den har skrivit något om att just deras grupp borde prioriteras på bekostnad av alla andra grupper av ofrivilligt barnlösa. Istället för att anse att man ska ha rätt till det antal behandlingar som är medicinskt motiverade, vilket kan vara avsevärt fler än tre som är det maximala man kan få i något landsting idag, så vill man att alla ska få samma antal behandlingar.

Jag har svårt att förstå den reaktionen. Min tolkning är att man så inne i det nuvarande systemet att man inte ens kan förstå hur världen skulle se ut om alla fick den vård de behövde, vilket är det som lagen säger att vi har rätt till. Det svider dock lite ändå att så många klagar istället för att säga att jag gör något bra.

Annonser

9 thoughts on “DN idag”

  1. Jag tycker att det är jättebra att fokus sätts på ofrivillig barnlöshet. Har själv genomgått tre IVF och två FET för att få vårt första barn. Vi fick bekosta det själv eftersom kötiden häruppe vid det tillfället var 5 år och man inte fick stå i kö om man hann fylla 35 under tiden. Orättvisa mellan landstinget stack en hel del i ögonen på mig.

    Detta med syskonförsök är jag mycket mera kluven till. Det är ju så att resurserna inom sjukvården är begränsade. Det finns ingen oändlig källa att ösa pengar ur. Pengar till syskonförsök ska antingen tas från andra ändamål eller tas ut som högre landstingsskatt. Ofrivillig barnlöshet är en sjukdom. Om man har fått ett barn så är man inte ofrivilligt barnlös längre och därmed är man inte berättigad till landstingsfinansierad vård. Tycker jag.

  2. Kattmamman, tack!

    Maja, du väljer att ha en annan definition än vad läkarkåren har. Det är samma pco/endometrios/dåliga spermier som orsakar sekundär infertilitet som primär infertilitet. Båda klassas som ofrivillig barnlöshet, eftersom man inte får ett barn man önskar.

    Om du tittar på forum för ofrivilligt barnlösa så kommer du se att personer med sekundär infertilitet upplever samma bottenlösa sorg, samma förtvivlan och samma känsla av att hela deras existens är hotad som primärt infertila. Samma känslor som du antagligen upplevt. Logiskt eller inte, det är verkliga känslor och en verklig och akut livskris. Jag tycker att man bör ha starkare argument än du anger för att ogiltigförklara hela den här gruppens behov.

  3. Sen undrar jag varför det var orättvisan mellan landstingen som var så viktig? För mig är det obegripligt. Är det inte viktigare att de som behöver ska få vård?

  4. Jag har bott på sådana forum i många år, så jag vet exakt vad du pratar om. Som sagt ovan, tre IVF-behandlingar och två FET. Och jag ogiltigförklarar inte gruppens behov alls. Jag bara ifrågasätter var gränsen går för vad som ska bekostas offentligt eftersom resurserna är begränsade.

    För mig kändes orättvisan mellan landstingen slående. Fem års kötid uppe hos oss mot några månaders kötid i andra landsting. Eller, som det nu är, enbart ett landstingsfinansierat försök i jämförelse med två eller tre i andra landsting. Dvs en jättestor skillnad på möjligheten att få vård när man behöver den.

  5. Maja, du skrev att du tycker att definitionen på ofrivillig barnlöshet är felaktig och att personer med sekundär infertilitet inte borde få klassas som ofrivilligt barnlösa. Det har jag svårt att se som något annat än ett ogiltigförklarande.

    Vad är det du bygger ditt ekonomiargument på? Det finns flera sätt att beräkna vad som är en samhällskostnad och inte. Ett sätt är det jag beskrev i mitt senaste blogginlägg om kostnaderna för IVF. Med den typen av logik är IVF en klar vinst för samhället.

    En annan typ av resonemang är när man försöker värdera en behandlings kostnadseffektivitet. Där försöker man sätta ett pris på lidande och ser om mängden lidande som man får bort genom behandlingen står i proportion till behandlingens kostnad. Vid den typen av beräkningar brukar också IVF få väldigt hög kostnadseffektivitet i jämförelse med många andra medicinska behandlingar inom andra sjukdomsområden.

    Jag tycker att prioriteringsprinciperna man byggt lagstiftningen på är kloka. När prioriteringar ska göras ska de göras på individuell basis med vägledning av tre etiska principer: människovärdesprincipen, behovs- och solidaritetsprincipen och slutligen kostnadseffektviitetsprincipen. Dessa är rangordnade och kostnadseffektivitetsprincipen ska tillämpas sist. Du verkar vilja ha en förändring av det här. Varför? Och på vilket sätt? Gäller det specifikt ofrivillig barnlöshet eller även andra sjukdomar?

    Jag har förstått att du tycker att det är viktigt att det ska vara samma regler överallt. Varför är det viktigare med samma regler än bra regler? Blir något sämre i norrland för att skåne införde vårdgaranti? Är det inte tvärt om bra om ett annat landsting inför vårdgaranti och att det därigenom finns bra exempel att peka på när man försöker förbättra situationen i sitt eget landsting?

  6. Nu tycker jag att du läser in mycket i min text som inte alls står där. Dessutom tycker jag nog att du verkar vilja vrida mina ord på ett ganska lustigt vis mest för att få debatt. Sista stycket är ett bra exempel. Just nu har jag inte tiden att debattera tyvärr.

    Tro mig, jag har gått igenom samma nattsvarta barnlöshet och jag tycker att mycket mer resurser borde satsas på fertilitetsfrågor. MEN jag tycker att de som i första hand ska få samhällsfinansierad hjälp – och mycket mer hjälp än vad som finns att få idag – är de som inte fått något barn. Sekundär barnlöshet, det vet jag, är nattsvart sorg. Men det är stor skillnad på att ha fått ett barn mot att inte ha fått något barn alls. Jag tycker att resurserna i första hand ska finnas för de som inte har fått något barn alls.

    Och ja, nationalekonomiskt är varje barn en samhällsekonomisk vinst. Det är dock en form av investering som kräver pengar ut nu och som betalar sig i framtiden. Samtidigt lever vi krasst nog i en ekonomi där landstingen har begränsade resurser och måste prioritera. Man kan inte ge allt till alla. Prioriteringar kommer alltid att finnas. Däremed inte sagt att jag ogiltigförklarar sekundär barnlöshet.

    Nu stänger jag debatten för min del. Och jag passar på att tacka för den fina artikeln i DN. Hatten av för att ni hjälper till att kasta ljus på infertilitetsfrågorna.

  7. Det är förstås tråkigt att du tycker att jag feltolkat dig, och det är säkert så att jag läst en del mellan raderna i det du skrivit. Det jag fortfarande inte förstår är varför du vill sätta olika grupper av ofrivilligt barnlösas behov emot varandra. Om landstingen enligt lag ska ge god vård till alla som behöver den är det väl rimligt att alla ofrivilligt barnlösa ska ges just god vård? Självklart måste det ske prioriteringar av resurserna inom vården, men det är svårt för mig att förstå varför du vill dra gränsen just där och varför det just är ofrivilligt barnlösa som ska prioriteras bort och inte personer med andra diagnoser.

    Alla beräkningar jag sett visar på att IVF inte är en särskilt stor kostnad om det inte är en direkt vinst. Jag har inte bara gett nationalekonomiska argumentet, utan även ett argument som rör minskat lidande per krona och ett argument som handlar om att det har en direkt kostnad att inte behandla i form av bland annat depressioner. Någon av de formerna av beräkning, eller någon annan form av beräkning av kostnaderna, bör man använda om man ska hävda att IVF är en samhällskostnad som inte bör göras. Ifall man bara går på maggropskänsla är sannolikheten hög att man går väldigt fel.

    Om man mäter hur bra vård är i form av minskat lidande per krona kommer IVF stå sig väldigt väl i jämförelse med andra sjukvårdsområden. En sådan beräkning skulle därför sällan leda till att det just är IVF som ska bort.

  8. (Och med det här vill jag absolut inte säga att jag anser att andra diagnoser bör prioriteras bort. Tvärt om anser jag att sjukvården överlag är underfinansierad idag och att det är många områden som behöver byggas ut. )

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s