Jag tror också att fler olyckor sker under pappaledigheten.

För några dagar sedan påstod dårpannan Eva Stenberg i Expressen att hemmapappor är livsfarliga för barnen och för att bevisa det hänvisade hon till Anna Carlssons avhandling om barns olycksfallsrisker i hemmet. Den tolkningen har sedan Anna Carlsson bestämt avvisat.

Många av de som skrivit har fokuserat på att det skulle vara felaktigt att påstå att fler olyckor sker när pappor är hemma, eller att det är oetiskt att forska på om det finns en könsskillnad. Problemet med att bygga argumentationen på att det inte ska finnas någon mätbar skillnad är vad som händer om det faktiskt skulle gå att bevisa att det finns en skillnad. Skulle man förbjuda pappor att vara hemma då? Skulle det betyda att Eva Stenberg har rätt?

Jag tror att det är fullt möjligt att det sker fler olyckor under tiden som papporna är föräldralediga. Till att börja med är papporna hemma med barnen när de är lite äldre, vilket gör att barnen är mer kapabla att på egen hand orsaka olyckor. Dels har kvinnor generellt ett kunskapsövertag när det gäller att ta hand om små barn.

Att flickor redan på dagis tränas i att vara omvårdande torde vara bekant för de flesta. Små bebisar placeras gladeligen i famnen på på kvinnor, oavsett om de har erfarenhet eller inte. Redan i tonåren kunde äldre kvinnor börja ge mig goda råd kring hur jag skulle uppfostra mina framtida barn. Föräldragrupperna på barnavårdscentralen startar när barnet är någon månad eller två och där gås grunderna i barnsäkerhet igenom. Detta är på dagtid och ger väldigt begränsade möjligheter att delta för den förälder som inte födde barnet. Om en pappa väl vågar sig med får han finna sig i att befinna sig i ett rum med ett 10-tal kvinnor som inte hyser några större betänkligheter mot att markera att han inte är önskvärd: ”Ta inte illa upp eller så. Det är jättebra att du engagerar dig som pappa och att du är med. Men när man är ny på det här med att amma är det skönt om det bara är andra mammor med. Förstår du vad jag menar?”

Tillsammans är det här omständigheter som gör det svårt för många pappor att komma i kapp – alldeles oavsett om deras hjärnor är anpassade för att jaga bisonoxar eller inte.  Men lösningen är inte att papporna inte är hemma, utan att vi aktivt försöker fylla igen det kunskapsglappet. Mödravården och barnhälsovården behöver se till att utbildningstillfällena är utformade på ett sätt som gör att pappor känner sig välkomna och sker på en tid där de har möjlighet att delta. Att individanpassad information ger bra resultat visade faktiskt Anna Carlssons avhandling på riktigt.

Utöver att kunskapsskillnader mycket väl kan riskera att orsaka olyckor tror jag att det mycket väl kan hämma män när det gäller att ta ut föräldraledighet. Om det är uppenbart att ens partner kan mer är det lätt att ta det som att man själv är en sämre förälder, vilket gör det lättare att överlåta dagar och svårare att stå på sig och våga vara hemma.

Om det skulle finnas en skillnad mellan hur mycket olyckor som sker när de olika föräldrarna är hemma och någon skulle ta fram statistik på den ser jag det inte som ett hot mot idén om att pappor är bra på att ta hand om barn. Kunskap är aldrig ett hot – det handlar bara om att använda den rätt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s