Att lagstifta om det goda moderskapet

Många har skrivit om EUs ”mammadirektiv” som röstats igenom i kvinnoutskottet. Det enda som i Sverige fått någon uppmärksamhet är det i vår kontext märkliga förslaget om obligatorisk mammaledighet i 6 veckor efter förlossningen. I ett land med ett generöst system för föräldraledighet och där rätten att vara ledig efter förlossningen ses som en självklarhet slår något sådant fel. Den normativa effekten är att ansvaret för barn är endast kvinnors uppgift – för kvinnor är det lag och för män är det valfritt.

Minimi-tid för mammaledighet och skydd mot uppsägningar under graviditeten och bebistiden är stora steg i rätt riktning för jämställdheten i EU. Att försöka minska skillnaden mellan en lagstadgat rättighet och en faktisk möjlighet att vara hemma under den period som följer närmast efter förlossningen är i sig inte dåligt. Jag har inte hittat något underlag för det, men min gissning är att det kommer skydda betydligt fler kvinnor mot att tvingas tillbaka i arbetslivet för tidigt än vad det kommer hindra kvinnor som skulle må bra av att arbeta från att arbeta.

Då är det tråkigt att förslaget istället för att sätta fokus på det som förslaget antagligen handlade om från början, att skydda kvinnor från att tvingas tillbaka till arbetslivet alltför tidigt och därigenom hamna utanför arbetsmarknaden mer långsiktigt, blir det en dörröppnare för allsköns uttalanden om biologi, stenålder och hur kvinnor ska vara som mödrar för att inte skada sina barn.

Jag skulle föredra ett system där det är arbetsgivarens ansvar att garantera att arbetssituationen under graviditeten och perioden efter förlossningen är säker för den anställda och om säkerheten inte kan garanteras ska det finnas sociala trygghetssystem och föräldra/havandeskapspening. Om kvinnan får komplikationer som kan kopplas till att hon började jobba för tidigt anser jag att arbetsgivaren ska vara skadeståndsskyldig och att det gärna ska råda omvänd bevisbörda – det är upp till arbetsgivaren att bevisa att komplikationerna inte är kopplade till arbetet.

Ett sådant system skulle i princip få samma effekt – näst intill inga kvinnor skulle återgå till arbetet inom sex veckor efter en förlossning. Men det skulle sätta fokus på rätt sak, nämligen kvinnans hälsa och säkerhet, och inte som det nuvarande förslaget lämna öppet för allsköns tolkningar kring att föreställningen kring den självuppoffrande modern ska vara lag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s