Alltså… Finns det någon annan förklaring än att mannen har ett seriöst hat mot ofrivilligt barnlösa? Man kan ju för fan inte attackera 31-åriga män med cancer…?!? Och det när uppgiften är att ta fram ett regelverk som innebär förbättringar?

nyheterna24.wordpress.com/2012/01/14/hemlos-dvarg-ollade-bilar-pa-sodermalm/
nyheterna24.wordpress.com/2011/12/24/man-fistad-av-handikappad-granne/
nyheterna24.wordpress.com/2012/01/18/busslast-med-forstandshandikappade-sparlost-forsvunnen/

Dessutom var det rätt många inlägg som hörde till en nedlagd rasistblogg. Lite oro senare visade det sig att när en blogg stängs ned och någon försöker gå till ett inlägg på den bloggen visas topplistan över mest lästa blogginlägg. Mitt inlägg om Familjeliv har varit väldigt välläst, vilket gjorde att det inlägget var med på listan. Jag har alltså inte blivit poppis hos rasistbloggare och en ”nyhetsblogg” med intresse av hemlösa dvärgar som ollar bilar på Södermalm. Tack och lov.

För att öka förståelsen för embryodonation och få fler människor positiva är det många som använder termen embryoadoption istället, för att visa att det handlar om donation av redan existerande embryon.

Adoption handlar om att bli förälder till ett barn som redan finns. Man kan visserligen skämtsamt säga att man adopterar en kaffekanna, men när det kommer in på celler blir det besvärligare. Fyra celler är inte ett barn. Det är inte ett foster. Det är inte ens en graviditet. Det är kanske, med lite tur, något som kan bli ett barn långt senare.

Att säga att man adopterar ett embryo är att tillskriva ett embryo egenskaper som är förknippade med existerande, levande personer. Och det får effekter på diskussionen kring abort. Om embryon är något som går att adoptera, ska de då även fortsättningsvis få aborteras?

Många av de länder där embryodonation sker idag är länder med en betydligt mer komplicerad relation till abort än vad Sverige har. Att tillskriva embryon mer värde än vad vi annars tillskriver 4 celler blir att hälla murket vatten på en infekterad debatt. Genom att använda ord som embryoadoption tillskriver man embryon ett människovärde i ena stunden för att förneka det helt i nästa, utifrån vad som passar.

Embryodonation är en långt mindre komplicerad term, så låt oss använda den.

Så, om du vill veta vad som är publicerat och begära borttag kan du göra så här:

Gå in på google. Googla efter din signatur och skriv ”site:familjeliv.se” på slutet av sökraden. Då får du googleträffar där din gamla signatur är med och sajten är Familjeliv.

Gå in på trådarna och kolla vad som står. Om det är något som är problematiskt, klicka på den röda handen som du ser vid inlägget. Begär att få det raderat med hänvisning till att det är publicering av personuppgifter.

Just det som hänt på Familjeliv vet jag rent tekniskt väldigt lite om, men det är väldigt säkert att anta att de som bröt sig in fick tag i alla användaruppgifter. Det var troligen ett av deras mål och användaruppgifterna kommer troligen att läggas upp på webben väldigt snart (om det inte redan skett).

Familjeliv begär fulltständigt namn och adress vid registreringen och det är därför rimligt att tro att många har varit ärliga/naiva nog att ge dem den informationen. Ofta går det också att utläsa namnet ur epostadressen.

Har du uppgivit ditt namn till familjeliv eller om du har en epostadress som innehåller ditt namn kommer ditt riktiga namn och ditt användarnamn att publiceras på internet väldigt snart, så att vem som helst kan se vilken signatur du skrivit under. Även om du inte har en epostadress som är kopplad till ditt namn på familjeliv finns en risk att du kopplat din epostadress till ditt namn någon annanstans på webben och att det därigenom går att koppla ditt riktiga namn med din familjelivssignatur.

På familjeliv är alla inlägg läsbara även för personer som inte är inloggade, vilket innebär att de är indexerade på google. Vem som helst kan därför genom google söka upp alla inlägg en specifik signatur skrivit på Familjeliv (förutom de anonyma).

Det här kommer få väldigt tråkiga konsekvenser. För olika personer kan ett informationsläckage få olika konsekvenser. För vissa kan det påverka möjligheten att få jobb. Vissa personer som mår psykiskt dåligt (och de är ganska många på familjeliv…) och kommer må ännu sämre av att deras inlägg kopplas till deras namn och därigenom går att googla på för vem som helst. Sätten som information på familjeliv går att missbruka om den kommer i orätta händer är nära nog oändliga och utpressning och självmordsförsök är långt ifrån osannolika konsekvenser.

För att lösa problemet erbjuder Familjeliv gratis signaturbyten, för att man ska få ett nytt användarnamn som inte är ihopkopplat med de personuppgifter som har läckt.

Ett signaturbyte där man byter signatur på sina gamla inlägg hjälper inte. Google och andra sökmotorer fungerar på ett sådant sätt att det kommer vara lätt att lista ut kopplingen mellan den nya och den gamla signaturen, eftersom man kommer få träffar på den gamla signaturen mot sidorna där ens nya signatur har skrivit. Det räcker att få en misstanke om vad den nya signaturen är och sen kan man t.ex. använda Wayback Machine för att bekräfta om misstanken stämmer eller inte. (Wayback machine gör också att det är omöjligt att t.ex. radera alla inlägg på en blogg och tro att de har försvunnit – de finns kvar på nätet.) Däremot minskar ett signaturbyte hur enkelt det är att göra kopplingen, så jag rekommenderar fortfarande att du genomför ett om du är orolig.

Kort och gott – om du har gett ditt riktiga namn till Familjeliv eller har en epostadress som är spårbar får du leva med att personer som vill veta mer om dig kan komma att läsa alla dina foruminlägg på Familjeliv och veta att det var du som skrev dem. Och den möjligheten kommer finnas kvar i flera år.

Om det är riktigt problematiskt för dig om det sker tycker jag du ska skriva till Familjeliv och begära att de raderar alla inlägg du någonsin skrivit. Det eliminerar inte heller risken helt (t.ex. google cachar på ett sätt som gör inläggen möjliga att hitta), men det minskar den kraftigt och gör att det kommer bli mycket svårt om ett halvår eller så. Däremot vet jag inte om Familjeliv skulle gå med på det.

Slutligen finns en risk att någon lyckas få reda på ditt lösenord. Hur sannolikt det är beror lite på hur bra ditt lösenord är, men jag skulle säga att risken är högre än vad Familjeliv säger. Byt lösenordet på Familjeliv och på alla andra ställen där du använder samma lösenord.

Om du har samma lösenord på epost-adressen som på Familjeliv kan någon komma åt din epost. Därigenom kommer angriparen också åt alla andra tjänster som du använt epostadressen till, eftersom man oftast kan återställa lösenord om man har kontroll över epostadressen.

Allt man skriver på nätet riskerar förr eller senare att hamna i orätta händer. Det finns alltid en risk att det kopplas tillbaka till den som skriver. Men för att minska risken finns det några saker man kan göra:

• Ge inte ditt riktiga namn till sajter där du tänker skriva något privat
• Använd en specialepostadress för sådana sajter, som inte innehåller ditt namn
• Använd olika lösenord för alla sajter du använder, så man inte kommer in på alla för att man hackar en av dem
• Var medveten om att du tar en risk och skriv inte saker som absolut inte får läcka ut

Uppdatering: Det finns personer som anger att de fått sin mail hackad och därigenom fått lösenord till t.ex. Paypal bytta till följd av händelsen på Familjeliv. Det är en mycket sannolik konsekvens för de som angett samma lösenord och har viktiga konton kopplade till familjeliv-epostadressen.

Uppdatering 2: Om du är orolig för det som är publicerat kan du göra så här:

Gå in på google. Googla efter din signatur och skriv ”site:familjeliv.se” på slutet av sökraden. Då får du googleträffar där din gamla signatur är med och sajten är Familjeliv.

Gå in på trådarna och kolla vad som står. Om det är något som är problematiskt, klicka på den röda handen som du ser vid inlägget. Begär att få det raderat med hänvisning till att det är publicering av personuppgifter.

Just nu står jag i ett sånt där krångligt vägval. Antingen kan jag fortsätta försöka påverka de som bestämmer eller så kan jag försöka bli en av de som verkligen har möjlighet att påverka. För få den möjligheten behöver jag gå med i ett parti. Och att gå med i ett parti är inte en lätt fråga för mig och det är en fråga jag brottats med i snart sju års tid…

I onsdags tog jag en lunch och pratade med en vän som sitter i partistyrelsen för det parti jag överväger att gå med i.  Det finns tydliga fördelar och det finns lika tydliga nackdelar. Det som jag tycker är svårast är att de frågor jag vill engagera mig i framförallt är sjukvårdsfrågor. Och även om det finns ett litet fåtal landstingspolitiker som jag tycker är riktigt bra är landstinget ofta inte så prioriterat som det borde inom de politiska partierna.

Svårt, svårt, svårt…