Och vad ska en bröstpump vara bra för?

Bröstmjölk är inte magisk, den innehåller inga mirakelämnen som gör den livsnödvändig och omöjlig att ersätta på syntetisk väg. Tvärt om är det fullt möjligt att det bästa är att kombinera bröstmjölksersättning och bröstmjölk, eftersom många av de miljögifter vi får i oss är fettlösliga och utsöndras via mjölken. Idag är det framförallt bromerade flamskyddsmedel som finns i bröstmjölken.

Det som bröstmjölk innehåller som är svårt att kopiera är antikroppar och vita blodkroppar, men det är saker som inte passerar hur som helst genom magen till barnets blod. Skulle det passera ut i blodet skulle vi exempelvis bli allergiska mot allt som kor inte tål om vi äter nötkött.

Det stämmer också bra med vilka fördelar bröstmjölk ger. Den stora fördelen med bröstmjölk i Sverige är framförallt lite färre infektioner i övre luftvägarna, det vill säga färre förkylningar. I övrigt är skillnaderna extremt små om de ens finns. Tar man två barn, ett uppfött på ersättning och ett på bröstmjölk, är det helt omöjligt att avgöra vilket barn som fått vad.

Börjar man dessutom hantera bröstmjölken och tappa upp den på flaska, frysa den och så kan man inte utan vidare förutsätta att det fortfarande finns lite fördelar med bröstmjölk framför ersättning. Mig veterligen har ingen testat om bröstmjölk på flaska fortfarande ger lite mer skydd mot infektioner.

Så det saknas helt enkelt bevis för att utpumpad bröstmjölk ska vara bättre för barnet än ersättning. Det en pump är bra för är om man vill ta en tillfällig paus från amningen, men fortsätta helamma. Om man inte pumpar ut då, utan bara ger ersättning, kommer mjölkmängden minska och det tar någon eller några dagar att få upp den igen. Det kan också spänna och göra ont i brösten när de blir fulla.

Mjölkproduktionen slutar dock inte hux-flux och många kan gå rätt länge utan att det blir obekvämt, så oftast går det bra att ersätta ett enstaka mål med ersättning utan att pumpa. Och är det många mål som ska ges på flaska är det nog smidigare och bättre för alla inblandade att skippa pumpen då med och satsa på delvis amning och delvis ersättning.

Pumpandet tror jag därför bara är ett sätt att få ihop en önskan om frihet med den amningshets som många barnmorskor och andra sprider. Tyvärr tror jag det resulterar i ett meningslöst slitande som bara leder till stress utan någon fördel för varken mamman eller barnet.

—-

Efter att jag skrivit det här inlägget blev jag påmind om något som jag helt glömt bort: vid mjölkstockning är en pump jätteanvändbar.

Amningspropaganda och SVTs utfrågning

Jag har bara sett delar av SVT-utfrågningen av Ohly, men biten om amning var bland det mer bisarra jag hört.

Idag är rekommendationerna från Livsmedelsverket att helamma i sex månader. Det är en rekommendation som i sig helt bygger på moral, vilket framgår rätt tydligt av Livsmedelsverkets egen website. Argumenten för amning är i grova drag:

Det är fördelaktigt om bröstmjölk utgör en del av maten under hela första levnadsåret eller längre. Enbart amning under de första sex månaderna medför många fördelar för såväl barnet  som modern. Bröstmjölken ger skydd mot infektioner, är perfekt sammansatt, hygieniskt förpackad, alltid färdiglagad, lagom varm, lättillgänglig och dessutom billig. Bröstmjölken är anpassad efter barnets behov och dess sammansättning ändras i takt med att barnet växer.

Utöver det är högst subjektivt om bröstmjölk är lättillgängligt (utöver pappor är det många kvinnor med blödande bröstvårtor som inte håller med) finns det inga vetenskapliga belägg för att amning i sex månader är bättre än amning i fyra månader i Sverige. Efter fyra månader slutar nämligen amning att ge skydd mot övre luftrörsinfektioner. Det går till och med att hitta i livsmedelsverkets egna länkar:

För industriländerna idag finns ingen vetenskaplig evidens för att introduktion av tillägg till amning mellan 4 och 6 mån är skadlig eller ogynnsam jämfört med introduktion efter 6 månader.

Efter 6 månader är det till och med rekommenderat att barn inte ska helamma, eftersom de har ett järnbehov som kan vara svårt att tillgodose vid helamning. Fördelarna för mamman är enligt livsmedelsverket att hon inte ska få tillbaka sin mens (det finns gott om preventivmedel i Sverige som löser det problemet) och att hon ska gå ned i vikt (många kvinnor som helammar har tvärt om svårt att inte gå ned för mycket). Utöver detta tillkommer en del argument kring risk för övervikt hos barnet, där det vetenskapliga stödet är ytterst svagt och det definitivt inte finns stöd för att helamning efter sex månader skulle vara en lämplig rekommendation.

Argumentet att kvinnor ska vara hemma mer än sju månader för att amma är därför inget som på något sätt handlar om vad som är bra för vare sig barnet eller mamman. Att SVT försöker få frågan om individualiserad föräldraförsäkring att bli något som handlar om amning är därför både märkligt och fel.

Kära H&M

Favorit i repris. Jag fick aldrig något svar.

Till: H&M Kundtjänst
Kontor: Sverige
Område: Företagsansvar
Ämne: Tydlig skyltning

Hej!

För några månader sedan fick jag en dotter och som alla barn växer hon snabbt. Därför var jag för ett par veckor sedan inne i er butik i Liljeholmsgallerian och skulle köpa kläder åt henne.

För att skapa lite variation bland allt rosa valde jag en body med röda, gröna, blå och orange ränder på en vit bakgrund. Så här i efterhand inser jag att detta var fel, men eftersom den hängde tillsammans med bodies i många olika färger inklusive rosa och lila trodde jag att det kunde vara acceptabelt.

I kassan blev mitt misstag uppenbart – på displayen som var vänd mot hela kön stod ”Baby pojke”. Som tur är så är jag förhållandevis snabbtänkt och förklarade direkt att det var en present till en väninnas son och naturligtvis inte något jag tänkt klä min egen dotter i.

Som vi alla vet kan fel färg på kläderna på spädbarn ge men för livet. I värsta fall blir barnet homosexuellt eller transvestit. För att undvika att mammor som faktiskt vill sina barn väl ska köpa fel kläder skulle jag därför vilja vädja till er om att göra skyltningen lite tydligare. Ni kanske kan ha två helt separata avdelningar även för de allra minsta barnen? Eller åtminstone en stor skylt som säger vilket kön kläderna är gjorda för? Ert varumärke skulle ju verkligen inte må bra av om små, oskyldiga barn kom till skada.

Vänliga hälsningar,
/Johanna
Ps. Jag har slängt bodyn, så ni behöver inte oroa er för min dotters hälsa. Ds.

Näthat och att kuva feministerna

I mitt förra inlägg publicerade jag ett par kommentarer jag fått angående sexköpslagen. Det finns flera skäl till att jag valde att lägga ut dem på bloggen istället för att bara radera dem.

Det främsta är att jag vill visa hur verkligheten ser ut för kvinnor som sticker ut hakan på nätet. Kommentarerna är inte unika eller ovanligt grova – jag har fått säkert ett hundratal under de 15 år jag hängt på internet. Det finns många typer av inlägg som provocerar, men precis som för Eric verkar det mest provocerande vara när en kvinna påpekar sexuella trakasserier och övertramp. Beskriver någon ett fall av sexuella trakasserier eller övergrepp på nätet kan man ge sig tusan på att det dyker upp en eller flera män som fortsätter övergreppen på nätet.

Jag tror det är avsiktligt och jag tror att det handlar om att tysta de som talar. Jag tror det är män som känner sig träffade, som själva begått den typ av trakasserier som beskrivs, och därför har ett starkt intresse av att de som drabbas inte ska våga öppna munnen i rädsla för mer kränkningar. Därför kommer jag aldrig någonsin låta det stoppa mig. Jag kommer vara den som publicerar personens IP-adress, kontaktar hans ISP och i relevanta fall polisanmäler. Ju fler vi som agerar blir, desto större blir risken med att kränka andra på nätet. Till sist kommer risken bli tillräckligt stor för att göra skillnad.

Reaktioner som talar för sig själva

Eric har varit vänlig att kommentera min blogg och informera om hur sexköpslagen ska se ut. Jag tror hans inlägg talar för sig själva och jag lägger upp dem så här istället för att han ska få glädjen av att få sin IP-adress publicerad:

Författare: Eric (IP: 83.255.48.84, c83-255-48-84.bredband.comhem.se)
E-post: xxx@yyy.se
URL    :
Whois  : http://ws.arin.net/cgi-bin/whois.pl?queryinput=83.255.48.84 http://en.utrace.de/?query=83.255.48.84
Kommentar:
Ska vi ha en sexköpalag för att du ska slippa erbjudanden på krogen, och därmed inskaränka ALLA människors sexuella handlingsfrihet. Du är ta mig fan inte riktigt navlad. Lagar ska inte stiftas av folk vars fitta knastrar som fnöske.

Författare: Eric (IP: 83.255.48.84, c83-255-48-84.bredband.comhem.se)
E-post: xxx@yyy.se
URL    :
Whois  : http://ws.arin.net/cgi-bin/whois.pl?queryinput=83.255.48.84
Kommentar:
Drinkar, taxi och andra mutor är ju fortfarande ok på krogen. Varför inte vara rättfram och ärlig. Gillar du uppmärksamhet och att lura killar får du betala priset.

Själv ragar jag aldrig mer på krogen, utan jag köper sex. Snyggare tjejer, bättre sex, mindre krångel. Marknaden blommar mer än någonsin, din tantmorallag till trots, men det fattar väl inte du?

Typiskt kvinnor som börjat passera strecket att börja motsätta sig den fria sexualiteten bara för att män inte attraheras av er längre. Bitterfittor!

Vem är stakeholder i sexköpsdebatten?

Sexköpslagen trädde i kraft 1999. Då var jag 22 år gammal och hade därför ett antal år på nacken i utelivet.

Jag minns fortfarande alldeles för väl de olika tillfällen då olika män försökt erbjuda mig pengar för sexuella tjänster. Händelseförloppet var nästan alltid det samma. Jag hade nobbat någon jag upplevde som påträngande och obehaglig, för att mötas av ett ”men om du får 500 spänn då?”. Jag minns känslan av att känna mig kränkt och hur mina gränser behandlades som luft. Vreden och förnedringen. Nästan allra värst var reaktionerna från alla som tyckte att det hela var rimligt och okej.

Efter ett par år försvann de här händelserna helt. Delar av det beror säkert på att jag blivit äldre, men delar tror jag också beror på att beteendet blev olagligt. Blir man nobbat av en tjej på krogen får man inte längre erbjuda pengar. Jag är helt övertygad om att samma händelse idag skulle väcka starka reaktioner från omgivningen.

För mig är det viktigt och värdefullt. Det illustrerar också varför sexköpslagen inte bara angår köpare och säljare – den angår alla. Avskaffar vi sexköpslagen kommer det återigen vara tillåtet att erbjuda pengar till dem man träffar på krogen, oavsett hur kränkande den tillfrågade uppfattar frågan.

Alla dessa ojämställda invandrare

Jag minns en gång när jag var relativt nyblivet gravid. Jag hade ont i magen och mådde illa. Bussen var knökfull och alla säten var upptagna, utom ett. Eller… Jo, det sätet var visst upptaget. Av en vit, medelålders mans väska. Mannen, som var iförd en prydlig uniform som pekade ut honom som någon form av tjänsteman inom försvaret, vägrade med bestämdhet att flytta väskan. Han ifrågasatte på ett nedlåtande sätt huruvida jag verkligen hade ont i magen, men rimligheten i att hans väska skulle ha ett eget säte fick jag då rakt inte ifrågasätta.

Efter hand blev magen synligare och efter hand blev det allt påtagligare för mig att det var killar med invandrarbakgrund som reste sig. En och annan kvinna med invandrarbakgrund reste sig också, men säkert ett 10-tal gånger rusade medelålders kvinnor med typiskt svenska utseenden före mig och prejade ned sig på tunnelbanevagnens enda lediga sittplats. Kvar stod jag och vinglade på mina kryckor.

För några veckor sedan räknade jag pappor som drog barnvagnar på perrongen vid t-centralen. 7 pappor. 0 med typiskt svenska utseenden.

I kön till toaletten frågade en typisk lattemamma vad min lilla pojke heter. Många lattemammor frågar vad han heter – för i de kläderna kan det ju inte vara en flicka. Till och med min mammagrupp, som borde veta bättre då de träffat Olivia 6-7 gånger innan, började kalla henne för honom. Orsaken: en svart body med en silverfärgad robot.

Häromdagen hamnade jag i samma hiss som en kvinna i slöja och hennes man. Mannen log och vinkade till Olivia som njöt av uppmärksamheten. Kvinnan frågade om det var en liten flicka eller en liten pojke. Olivia var klädd i blått.

I fredags bestämde Olivia sig för att stjäla en tidning från en äldre man på tunnelbanan. Han hade rötterna någonstans i mellanöstern och snart hade vi ett samtal om problemen med brist på säkra aborter och preventivmedel för fattiga människor.

Jag tjyvlyssnar på människor på tunnelbanan. Jag läser debatten om hur De minsann behöver lära sig hur Vi gör här. Invandrare och svenskar har olika värderingar. Det är vi svenskar som har den högre moraliska grunden, det jämställda tankesättet och värderingarna som ska föras över på de där andra. Men ändå var det kvinnan i slöja och inte lattemamman som lyckades se bortom de blå kläderna…

Jag tror också att fler olyckor sker under pappaledigheten.

För några dagar sedan påstod dårpannan Eva Stenberg i Expressen att hemmapappor är livsfarliga för barnen och för att bevisa det hänvisade hon till Anna Carlssons avhandling om barns olycksfallsrisker i hemmet. Den tolkningen har sedan Anna Carlsson bestämt avvisat.

Många av de som skrivit har fokuserat på att det skulle vara felaktigt att påstå att fler olyckor sker när pappor är hemma, eller att det är oetiskt att forska på om det finns en könsskillnad. Problemet med att bygga argumentationen på att det inte ska finnas någon mätbar skillnad är vad som händer om det faktiskt skulle gå att bevisa att det finns en skillnad. Skulle man förbjuda pappor att vara hemma då? Skulle det betyda att Eva Stenberg har rätt?

Jag tror att det är fullt möjligt att det sker fler olyckor under tiden som papporna är föräldralediga. Till att börja med är papporna hemma med barnen när de är lite äldre, vilket gör att barnen är mer kapabla att på egen hand orsaka olyckor. Dels har kvinnor generellt ett kunskapsövertag när det gäller att ta hand om små barn.

Att flickor redan på dagis tränas i att vara omvårdande torde vara bekant för de flesta. Små bebisar placeras gladeligen i famnen på på kvinnor, oavsett om de har erfarenhet eller inte. Redan i tonåren kunde äldre kvinnor börja ge mig goda råd kring hur jag skulle uppfostra mina framtida barn. Föräldragrupperna på barnavårdscentralen startar när barnet är någon månad eller två och där gås grunderna i barnsäkerhet igenom. Detta är på dagtid och ger väldigt begränsade möjligheter att delta för den förälder som inte födde barnet. Om en pappa väl vågar sig med får han finna sig i att befinna sig i ett rum med ett 10-tal kvinnor som inte hyser några större betänkligheter mot att markera att han inte är önskvärd: ”Ta inte illa upp eller så. Det är jättebra att du engagerar dig som pappa och att du är med. Men när man är ny på det här med att amma är det skönt om det bara är andra mammor med. Förstår du vad jag menar?”

Tillsammans är det här omständigheter som gör det svårt för många pappor att komma i kapp – alldeles oavsett om deras hjärnor är anpassade för att jaga bisonoxar eller inte.  Men lösningen är inte att papporna inte är hemma, utan att vi aktivt försöker fylla igen det kunskapsglappet. Mödravården och barnhälsovården behöver se till att utbildningstillfällena är utformade på ett sätt som gör att pappor känner sig välkomna och sker på en tid där de har möjlighet att delta. Att individanpassad information ger bra resultat visade faktiskt Anna Carlssons avhandling på riktigt.

Utöver att kunskapsskillnader mycket väl kan riskera att orsaka olyckor tror jag att det mycket väl kan hämma män när det gäller att ta ut föräldraledighet. Om det är uppenbart att ens partner kan mer är det lätt att ta det som att man själv är en sämre förälder, vilket gör det lättare att överlåta dagar och svårare att stå på sig och våga vara hemma.

Om det skulle finnas en skillnad mellan hur mycket olyckor som sker när de olika föräldrarna är hemma och någon skulle ta fram statistik på den ser jag det inte som ett hot mot idén om att pappor är bra på att ta hand om barn. Kunskap är aldrig ett hot – det handlar bara om att använda den rätt.

Obligatorisk pappaledighet!

Om det blir så att Sverige kommer behöva införa obligatorisk mammaledighet i sex veckor tycker jag gott att vi i så fall kan införa en lika lång, obligatorisk ”pappa”-ledighet att gå hand i hand med den.

Ett nyfött barn behöver ofta äta var tredje timme. Däremellan är det inte ovanligt att ätandet tar en halvtimme och lägger man till ett blöjbyte på det blir det drygt två timmar åt gången man får sova. Det är få människor som mår bra under sådana sömnförhållanden. Att få möjlighet att dela på sömnen utan stressen av att den ena personen ska iväg och jobba tidigt på morgonen tror jag leder till mer välmående föräldrar, tryggare barn och mindre konflikter i relationen.

Sömnbrist är en stor riskfaktor för depression och 10-15% av alla kvinnor får en förlossningsdepression. Depression är en allvarlig sjukdom och jag ser den sjukdomsfrekvensen som ett stort jämställdhetsproblem. Ett av de bästa sätten att undvika en sådan depression är att få sova ordentligt och få bra stöd av omgivningen – något som en förlängd ledighet för partnern vid födseln onekligen hjälper till med.

10 dagar är en väldigt kort tid att få vara med i början av sitt barns liv. I Sverige är det ändå förhållandevis lång tid – i många länder är det väsentligt kortare än så. Det är svårt att hinna med att knyta an till barnet och att känna sig redo och att livet är under kontroll innan det är dags att börja jobba. Ju mer partnern hinner knyta an till barnet i början och ju mer det initiala ansvaret delas, desto jämställdare tror jag det framtida föräldraskapet blir.

Även om jag egentligen inte stöjder en obligatorisk ledighet för vare sig mammor eller pappor, ser jag stora poänger med att föräldraförsäkringen ska vara utformad på ett sådant sätt att två personer kan vara hemma under de första 1-2 månaderna. Och även om två fel sällan gör ett rätt så blir det i mitt tycke snarare bättre än sämre om vi gör pappaledighet obligatorisk den också i början i just det här fallet.

Fött barn? Stanna hemma ett tag.

Att mammadirektivet med obligatorisk ledighet är galet tar inte bort det faktum att ett samhälle där mer än en pytteliten minoritet av kvinnorna är tillbaka i arbetslivet inom sex veckor har ett  jämställdhetsproblem. Det är jättejobbigt att föda barn och att inte erkänna det är att inte respektera kvinnors rätt till hälsa. Det är bara i storleksordningen 58% av alla graviditeter som är komplikationsfria. Tiden innan förlossningen är det bara 20% av kvinnorna som jobbar i Sverige och runt 40% är sjukskrivna. Ryggont, sömnproblem, värkar med mer räknas som normalt är inte grund för sjukskrivning under slutet av en graviditet, men det betyder inte att det är möjligt att jobba med de symptomen.

Det är vanligt och inget konstigt alls att förlora upp till en liter blod vid förlossningen, men det betyder inte att det är en behaglig upplevelse som man inte känner av ett tag efteråt. Runt 7% av de som föder vaginalt och 13% av de som föder med kejsarsnitt blöder mer än så. Runt 20% föder genom kejsarsnitt, varav ungefär hälften är akuta, och har alltså genomgått en stor operation. 85% av de som föder vaginalt får någon form av bristningar. 50-70% av alla kvinnor mår psykiskt dåligt veckorna efter en förlossning, med gråtattacker, ångest, oro, sömnproblem och liknande. 10-15% får en förlossningsdepression.

Det är alltså vanligare än inte att man inte mår något vidare efter en förlossning och att det tar tid att återhämta sig. Det är ingen feministisk dygd eller ett främjande av jämställdheten att vara tillbaka på jobbet innan läkningen fått ta sin tid, som jag sett flera debattörer antyda. Det går inte heller att innan förlossningen varit bestämma sig för att man ska må fysiskt bättre och komma i form snabbt. Det kanske man gör – men det är slumpen och inte en jämställd livsåskådning som avgör det.

Så även om EUs mammadirektiv förtjänar kritik för sin normativa effekt tror jag inte det spelar någon egentlig roll för hur länge kvinnor är hemma efter förlossningen i Sverige. Eftersom de närmsta månaderna efter en förlossning måste få vara en fredad zon för kvinnor kan läkningsperiodens längd inte få avgöra kvinnors möjlighet att få toppositioner i samhället. Resultatet av något sådant skulle bli vansinnigt – ska toppositioner endast vara öppna för kvinnor som genomgår okomplicerade vaginala förlossningar? Och hur ska man veta det i förväg?

Att göra frågan om huruvida kvinnor ska vara hemma ett tag efter förlossningen till en politisk fråga istället för en medicinsk tror jag därför är att göra feminismen en björntjänst. Kvinnor har nog med omöjliga krav att brottas med för att behöva ytterligare onåbara ribbor att nå upp till.